Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens världsliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen svensk är den i varje fall icke. Fingo vi den från Danmark
eller från Norge? Utförligast har sagan, som bekant, behandlats av
Saxo, och hans källa var förmodligen några stavrimmade danska
fornkväden. Visan följer tämligen noga Saxos framställning, och
det förefaller därför rimligast, att den skrivits med Saxo såsom
direkt eller —■ väl snarare — indirekt källa. Men mot detta an-
tagande finnes en betänklighet. Saxo tyckes under 1400-talet hava
varit så gott som okänd i Danmark, och det var endast med ytter-
sta besvär, som Kristiern Pedersen lyckades uppdriva en hand-
skrift, efter vilken han kunde utgiva arbetet i tryck (1514). Efter
1514 kan visan näppeligen vara författad, och det återstår då så
vida den skrivits i Danmark — blott två möjligheter: antingen, att
visans författare eller dennes hemulsman känt till ett Saxomanuskript,
eller att den tradition, på vilken Saxo bygger, kunnat leva kvar i
Danmark och att denna tradition varit diktens källa. Men hade
denna tradition skrivits om till en dikt strax efter Saxos tid, på
1200-talet, hade den väl fått formen av en ridderlig ballad, ej av
en kämpavisa. Till 1400-talet däremot, då kämpavisorna kommo
till, kunna de fornkväden, på vilka Saxo byggt, icke hava levat
kvar. Har visan kommit till i Danmark, har det således varit på
grundvalen av Saxos berättelse och på 1400-talet. Men såsom
muntlig fornaldarsaga var Hagbards och Signes historia känd även
i Norge, och hos skalderna förekomma åtskilliga anspelningar på
denna saga. På 1300-talet, då de norska kämpavisorna i allmän-
het diktades, var ämnet enligt den s. k. Melaboken lokaliserat
till gården Steigen på Engelön i Nordland: »I Aungley på Haloga-
land hade konung Sigarr bott på Steigen och där är Signes bur
och Hagbardsholm». Det ligger därför alls ingen orimlighet i att
antaga, att denna muntliga Hagbardsaga på 1300-talet skrivits om
till en kämpavisa, som sedan vandrat till Sverige och Danmark,
där den snart lokaliserades. Mot detta kan man dock invända,
dels att likheten med Saxos framställning är väl stor, dels att
tonen ganska mycket skiljer sig från de övriga norska kämpa-
visorna, är mera ridderlig än i dessa. Den förut framkastade möj-
ligheten, att visan på 1400-talet skrivits i Danmark, delvis i den
då populära norska kämpavisestilen, kan således ej alldeles av-
visas, och frågan beror egentligen på den större eller mindre känne-
dom, man vid denna tid hade om Saxos arbete.
I själva verket är Hagbardsdikten icke någon ren kämpavisa, utan
står redan på gränsen till en annan diktform, som synes böra för-
läggas till slutet av 1400-talet, nämligen romanvisan. Denna skiljer
sig redan till det yttre från den egentliga balladen. Under det att
Roman-
visan.
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
