- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
100

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Skolor och universitet under Gustav Adolfs tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

professurerna voro humanistiska. Språkprofessorerna voro blott två :
i hebreiska och i grekiska. En vetenskaplig undervisning i mo-
derna språk började, som bekant, först på 1800-talet, och för de
förberedelser, som gjordes genom anställande av s. k. språkmästare,
får jag sedan tillfälle att redogöra. Men ej heller latinet ansågs
behöva en särskild professur, ty det var så att säga det akademiska
modersmålet. Alla föreläsningar och disputationer höllos på latin,
och det enda kunskapsmått, som faktiskt fordrades av den, som
ville skriva in sig som student, var, att han nödtorfteligen kunde
läsa, förstå och tala latin — elegansen brydde man sig ännu mindre
om. Däremot fanns det en särskild professor i poesi, som natur-
ligtvis skulle sysselsätta sig med att tolka de antika skalderna
och därjämte undervisa studenterna i konsten att skriva latinsk
vers. Likaså fanns det — utom professor Skytteanus — ännu en
professor i vältalighet, som dels skulle tolka de stora antika talarna,
särskilt Cicero och Demosthenes, men även öva studenterna i att
hålla tal på latin, helst ex tempore, över något förelagt ämne.
Faktiskt voro således både »poeta» och »rhetor» — som dessa
båda lärare kallades — professorer i latin. De övriga professorerna
voro en i logik, en i statskunskap och en i historia.
Jag nämnde »professor Skytteanus», och dennes plats är ytterst
karakteristisk för den nya anda, som nu gjorde sig gällande. 1622
hade nämligen den bekante statsmannen Johan Skytte, Gustav
Adolfs lärare, donerat medel till en professur i vältalighet och
politik, huvudsakligen avsedd för blivande statsmän. Platsens inne-
havare skulle dagligen för ungdomen hålla oratorias och políticas
lectiones, undervisa om historiska skrifters förstånd, hålla prydliga
och välställda orationer och även tillse, att ungdomen övade sig i
dylika, samt slutligen ställa sig i förbindelse med namnkunniga ut-
ländska män, så att han finge veta om de saker, som utrikes för-
löpa. Härom skulle han underrätta sitt auditorium, liksom han
skulle hålla sina utländska korrespondenter underrättade om det,
som inrikes skedde och finge divulgeras, d. v. s. han skulle — för
att begagna vår tids språk — tjänstgöra såsom ett slags press-
ombud. Ty vi skola erinra oss, att vid denna tid funnos ännu
inga tidningar, och för nyheter var man således hänvisad till den
privata korrespondensen.
Bristerna Frånser man de naturvetenskapliga ämnena, som hörde till den
hos 1600- medicinska fakulteten, och de moderna filologiska disciplinerna, voro
talets uni- « r
versitet. inom den filosofiska fakulteten nästan lika många ämnen represen-
terade som vid 1900-talets början. Lönerna voro rikliga, och Gustav
Adolf hade således gjort allt, vad på honom ankom, för att skapa
100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free