Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Drottning Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som var så kallt, att han vid hemkomsten fick lägga sig till sängs
för att återfå kroppsvärmen. Följden blev, att han förkylde sig,
fick feber och dog redan den II februari 1650. Hans vistelse här
hade således blott varat några månader och hade även på andra
sätt varit oangenäm, ty filologerna vid Kristinas hov voro hans
fiender på grund av hans ringaktning för den antika filosofien. För
Kristina blev dock hans korta uppehåll här av betydelse, ty efter
vad det vill synas var det han, som först hos Kristina väckte tanken
på en trosavsvärjelse.
Efter hans död inkallade hon inga flera filosofer, men dess fler
filologer. Redan förut, på hösten 1649, kom den lärde holländaren
Nicolaus Heinsius, på sommaren året därpå en ny trupp med den
store Salmasius i spetsen. Olyckligtvis var han fiende med Heinsius
och råkade även i gräl med Vossius. Friden blev därför på ett
betänkligt sätt störd, men återställdes, när Salmasius efter ett år
reste. Sedan kommo andra: Mazarins förre bibliotekarie Naudé,
den ryktbare Huet och den lärde Samuel Bochart, som i det be-
römda arbetet Phaleg behandlat den babyloniska förbistringens tid,
samt dessutom flera andra.
På lärde hade Kristina således ingen brist. Men så uppenbarade
det sig i Stockholm en ny företeelse, som väckte det äldre kotteriets
livliga förbittring, icke minst därför att han genast blev drottningens
förklarade gunstling. Det var den franske läkaren Bourdelot, som
av filologerna stämplades såsom en charlatan och en narr, men som
var intetdera, utan en verkligt skicklig läkare samt en glad och
kvick karl, som hade svårt att undertrycka ett skämt. Genom hans
inflytande befriades Kristina från åtminstone en del av sitt lärdoms-
pedanteri och blev mera mänsklig och modern.
Som det förefaller var det på hans initiativ, som Kristina beslöt
sig för att vid sitt hov inrätta en akademi. Några fasta former
tyckes denna akademi aldrig hava fått, och blott två år därefter
upplöstes den alldeles genom Kristinas avresa. För Sverige fick
den icke någon betydelse. Förebilden tyckes visserligen hava varit
Franska Akademien, men för dess främsta uppgift: att arbeta på
modersmålets renhet, tyckes Kristina endast ett flyktigt ögonblick
hava intresserat sig. I hennes akademi satt, så vitt man vet, icke
någon enda svensk, samtalsspråket var där latin, medlemmarna
endast utlänningar. Att döma av de brev, i vilka sammankomsterna
skildras, tyckas för övrigt medlemmarna själva hava funnit dem
smått löjliga.
Kristinas akademi stod således alldeles utanför den nationellt
svenska kulturen, och för svenskarna hyste hennes lärda utlänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
