Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Kanslikollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han läste. Ej heller fick han läsa några andra handlingar än dem,
som framtogos av arkivsekreteraren, och när hans arbete var färdigt,
skulle ett renskrivet exemplar lämnas till kanslikollegiet att av detta
■censureras. Likaså skulle valet av ämne bestämmas av rikskansleren.
Historiografen var således bunden till händer och fötter, och detta
förklarar också karaktären hos 1600-talets historiska litteratur. Ty
denna härrör nästan uteslutande från dessa rikshistoriografer. Jag
får i det följande tillfälle att närmare redogöra därför.
De ende, som utom rikshistoriografen fingo tillträde till arkivet,
’ °ro de s. k. kanslijunkarna, och denna institution är ganska
karakteristisk för stormaktstiden. Redan 1636 erinrade Axel Oxen-
stierna om, huru nödigt det vore, att »den adliga ungdomen bleve
upptuktad och instruerad i statssaker eller till krig, eftersom Sveriges
rikes stat står endels på goda karlar, som den civila staten betjäna,
eller soldater». De, som skulle gå den civila vägen, borde läsa i arkivet
både om »hemmastaten» och om utrikes angelägenheter, och därvid
borde arkivsekreteraren leda deras studier. De kallades först auskul-
tanter, men sedan kanslijunkare, och i 1661 års kansliordning före-
skrevs, att de skulle auskultera icke blott i arkivet utan ock i rådet.
Dessa kanslijunkare voro fyra à sex och fingo efter avlagd ed tillträde
bil arkivet, där de skulle studera de akter, som efter rikskanslerens
tillstånd lades för dem. Ända till 1720 kunde inga andra än adels-
män antagas till kanslijunkare.
Arkivet blev härigenom en undervisningsanstalt för våra blivande
diplomater. Och en dylik var dess nödvändigare, som dessa vid
universitetet icke erhållit någon undervisning i svensk historia. 1614
hade visserligen universitetet fått en professur i historia och praktisk
filosofi, vilken 1620 förvandlades till en blott i historia. Och visser-
ligen skrev Skytte vid denna tid i sitt utkast till ordning för Uppsala
universitet: »Historiarum och antiquitatum professor skall ibland
unnat och för all ting vara förpliktad till att beskriva svenska
historier antingen om de ting, som dageligen förekomma, eller om
framfarna tiders lägenheter, städers och lands beskrivelse här i nord-
landen», och professorn ålades att icke allenast själv läsa sådana
skrifter utan ock förehålla sina åhörare, att de detsamma göra. Även
1 1626 års statuter ålägges professorn att flitigt för ungdomen föreläsa
be svenska och götiska konungarnas historia. Men detta blev blott
ett stadgande på papperet, och ingen enda av 1600-talets historie-
professorer föreläste någonsin svensk historia, utan de föredrogo att
fiör sina åhörare utlägga Sleidanus’ världskrönika. Lika litet skrevo
be något i svensk historia — Loccenius’ arbeten i svensk historia
författades, sedan han lämnat historieprofessuren. Den skytteanska
167
Kansli-
junkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
