Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Boktryckerier och bokmarknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingen må fördrista sig, om lian ej varder bedin, skriva någon grav-
skrift vid 12 daler silvermynts böter. Om brudskrifter, nyårsskrifter
och andra tiggarskrifter vare samma lag». Som bekant förbröt sig’
Lucidor mot denna förordning, och hans process, till vilken jag
sedan skall återkomma, visar, huru ett dylikt författarskap i regeln
utövades. Lucidor tyckes hava varit sin egen förläggare. Men av
en begravningsräkning från 1696 framgår, att sorgehuset ibland
kunde vara det. Bland utgiftsposterna upptagas nämligen 20 daler
till papper för gravskrifterna, 12 daler i tryckarlön och 36 daler till
den, som skrev gravskrifterna. Till karakteristiken hör ock, att
poeten här figurerar tillsammans med likbärare, snickare, klockare
och kuskar.
Någon annan vitterhet vågade man sig knappt på, om man undan-
tager »visor tryckta i år». Den nästan ende 1600-talspoet, som
åtnjöt ett socialt anseende, var Stiernhielm, men den första upp-
lagan av Hercules fick han antagligen bekosta själv, och efter vad
det förefaller var upplagan mycket obetydlig, blott några få exemplar.
Först tio år senare vågade Sal. Georg Hantsches efterleverska att
På egen bekostnad trycka en samlad upplaga av Stiernhielms
dikter. Denna måtte emellertid hava gått, ty 1688 utgav Bengt
Höök ånyo en. Skogekär Bärgbos Swenska språketz klagemål
trycktes antagligen på författarens egen bekostnad, och de flesta
av tidens poeter fingo aldrig -— om man frånser religiösa för-
fattare som Spegel — sina dikter tryckta. Lucidors Helicons
blomster trycktes långt efter författarens död, visserligen hos
Wankijf, men ej på dennes förlag. Förläggare var i stället en bok-
hållare, Johan Andersin, som antagligen hoppades att därmed göra
en god affär, men som i stället råkade ut för åtskilligt obehag, som
också är karakteristiskt för ] 600-talets litterära förhållanden, särskilt
för uppfattningen av poeter och poesi. Andersin hade naturligtvis
På vanligt sätt anhållit om privilegium och även fått ett dylikt.
Olyckligtvis hade han i sin upplaga intagit en dikt vid Conrad
Gyllenstiernas bröllop, över vilken denne hade tagit mycket illa vid
S1g- Conrad Gyllenstierna var nu visserligen redan död, men hans
andra hustru levde och besvärade sig hos sin svåger Christoffer
Gyllenstierna, som då var överståthållare. Denne tog också i med
kraft. Helicons blomster tyckes hava kommit ut i bokhandeln den
1 mars 1689, och några dagar senare förbjöd överståthållaren all
försäljning av boken. När Andersin sedan kom till boklådorna,
fick han höra, att man lagt beslag på alla exemplaren. När jag
sedan kom hem — fortsätter han — »förnam jag av husfolket, att
riågra av stadsvakten hade varit i mitt hus och frågat efter mig,
185
* H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
