Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Svedberg och pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patier och sympatier, och det är denna personlighet, som binder
samman föredragets olika delar. Svedbergs predikningar1 äro näm-
ligen till skillnad från tidens övriga starkt subjektiva, och i denna
subjektivism ligget budskapet om en ny tid.
Det var emellertid först med pietismen, som denna subjektivism Svedberg
skulle framträda i en mer eller mindre direkt opposition mot stats- pietismen.
kyrkan.
Under Svedbergs mannaålder började den pietistiska rörelsen
även i Sverige, men ehuru Svedberg i mycket sympatiserade med
denna, kan han dock icke räknas som pietist redan av det skälet,
att han med sin motvilja mot dogmatiska tvister varken tyckes hava
tagit reda på pietisternas stridsskrifter mot de ortodoxe eller dessas
svar, och den personliga beröring, han i Stockholm hade med pie-
tisterna, var obetydlig. Men å den andra sidan sällade han sig
ännu mindre till deras vedersakare. I sin självbiografi berättar han
en historia, som ej illa karakteriserar hans uppfattning av de båda
Partien. »Och må jag — skriver han — ej hava långt betänkande
vid att här berätta, vad som sig i Stockholm tilldrog. En kyrko-
herde från landsbygden, som var nog världsligt sinnad, den jag väl
kände, predikar där i största församlingen annandag pingst, och i
förmågo av dessa textens ord: »Så älskade Gud världen» etc. far
gruveliga ut mot s. k. pietister och fördömer dem till nedersta hel-
vetet med ganska häftig iver. Han varder av kyrkoherden (i den
ifrågavarande Stockholmsförsamlingen) bjuden till gäst om mid-
dagen. De sitta under aftonsången och pläga sig in på midnatten,
berömmande varandra, vilka pelare de voro i församlingen och rena
ftones ivrige försvarare och nitälskande förfäktare mot pietisterna.
Den samme prästen låg sedan om morgonen på gatan, att alla, som
den dagen gingo i ottesången, sågo honom där ligga som en so i
°renligheten.» Den skildring, Svedberg inför prästeståndet gav av
den enda konventikel, han av vetgirighet besökt, var i det hela
ytterst sympatisk, även om han ogillade, att lekmän uppträdde så-
som präster och att pietisterna på grund av vissa prästers synd-
fullhet förnekade dessa förmågan att utföra prästerliga handlingar,
•^in skildring slutade han med följande för det renläriga ståndet
beska ord: »Således gick där till, som nu sannfärdeliga berättat är.
Jag går därmed hem väl förnöjd. Men innan jag kom hem i mitt
härbärge, det jag hade på Norrmalm icke långt ifrån Barnhuset,
hjälp, Herre min Gud, vad syndigt väsende jag då hörde, på källarna,
Svedbergs viktigaste predikosamlingar äro Guds barnas heliga sabbats-ro (1710—
12) över årets evangelier samt Sanctificatio sabbati (1734) över årets epistlar. En
lärobok i predikokonsten är hans David och Nathan (1713).
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
