- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
310

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Den metriska reformen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bureus, som ju var en mångfrestare, hava vi från 1624 ett verspar,
som lyder:
Snillheetz börian sann / är wist Gudhz alwara fruchtan
Wijs migh sniellan nian / then i yngskone ratadhe tuchtan.
Versen är, såsom man finner, icke blott hexameter, utan ock skriven
med iakttagande av de antika positionslagarna. Men å den andra
sidan är den icke blott rimmad, utan t. o. m. leoninsk, d. v. s. rim-
mad både i slutet och vid cæsuren, vilket är medeltid och icke
antik. Bureus’ gode vän Forsius hade redan förut, 1608, gjort ett
liknande experiment och »efter sapphiska syllaber försvenskat» ett
ode av Horatius. Utom att vi här hava en antik versform, är det
tydligt, att Forsius sökt bygga sin vers på antik kvantitet:
Höga granar bukta för alla väder,
Höga berg ljungelden av himbla sveder,
Höga tornar svårliga pläga falla
I dagar alla.
Men även här har det moderna rimmet kommit med.
Både Bureus och Forsius hade, såsom vi sett, i den filosofiska
spekulationen flera beröringspunkter med Stiernhielm, båda tillhörde
hans umgänge, och särskilt av den förre har han mottagit starka
intryck. Deras metriska experiment ha därför måhända icke varit
utan betydelse för honom. Så vitt man vet använde han likväl
hexametern först i programdikten Hercules, som i sin första version
blev färdig 1648. Meningen var tydligen att här giva en i formen
fullkomligt antik dikt, och den är därför också orimmad. Huruvida
Stiernhielm dessutom velat underkasta sig de antika positionslagarna,
är en mera svårlöst fråga. Att han sökt att iakttaga dem, torde vara
säkert, och såsom Sylwan påpekar finnes ett stort antal verser, som
i detta fall uppfylla de antika kraven, t. ex.:
Trippar ett artigt viv, dock lätt av later och anseend’,
Till honom an, blomerad i margfalsfärgade kläder.
Men å den andra sidan är det vida flera, som i ett eller annat av-
seende bryta mot positionslagarna. Att Stiernhielm för sig uppställt
några speciella regler, vilka voro lättare att tillämpa än de antika,
är troligt, men vilka dessa varit, veta vi ej, och det kan knappt
lida något tvivel, att han, kanske oftast, låtit en accentuerad stavelse
gälla såsom lång, en oaccentuerad såsom kort. Skillnaden mellan
accent och kvantitet tyckes han ej hava haft fullt klar för sig, och
ej heller hans samtid. Man synes hava ansett, att en vers helst
borde vara byggd på kvantiteten, men att man, då detta ej alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free