Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielms efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niågan att få fram det karakteristiska är det icke många svenska
biografer, som kommit upp till Columbus. l6oo-talets realism får
här sitt kanske mest konstnärliga uttryck.
Vid sin död efterlämnade Columbus också ett i Paris påbörjat, Columbus’
men aldrig fullbordat epos, som likväl föreligger i flera omarbet- lyr,k’
mngar. Det heter Den swenske konungs-son och skulle vara en
hyllningsdikt till den unge Karl XI samt särskilt förhärliga hans
bragder i det skånska kriget. Men dit hann Columbus aldrig. Den
bevarade början rör sig med ett motiv från Hercules. »Den väne
prins», ännu en oförsökt yngling, är ute och vandrar »i fagra rosen-
lundar», då Dygdgudinnan uppenbarar sig för honom. Liksom i
förebilden håller hon ett förmaningstal till ynglingen, och följden
av detta blir, att den unge fursten reser till Uppsala, »en höglärd
stad, en gammal gudavåning», att där utbilda sig för sitt höga kall.
Längre kom Columbus icke. Poetiskt var detta måhända ingen för-
lust, ty för krigiska skildringar låg nog icke Columbus’ begåvning
Och knappast heller för ett epos över huvud. Han var lyriker och
år det även här. Likväl ha dessa fragment sitt intresse. Trots
lånen har tonen i det hela ej den ringaste likhet med Hercules,
Och i stället bebådar Den swenske konungs-son alldeles tydligt
1700-taletS »pseudoklassiska» epopée. Man behöver blott läsa
början:
Jag sjunger om en kung, en oförskräcktan hjälte,
Som i de Skåners land sin fiende tappert faite.
Tre segrar han å rad emot de danske vann,
Förr’n han sitt ålders år det tjugoandra hann.
Let är ju redan anslaget till Dalins, fru Nordenflychts och Gyllen-
borgs så sövande hjältedikter. Efter dylika högtravande dikter
bör han ej bedömas, och hans betydelse ligger på ett helt annat
håll, i lyriken.
Mera fint danad än de flesta andra av stormaktstidens män, för-
stod han bättre än desse att uppfatta just skönheten i den tillvaro,
som omgav honom. De bästa partierna i hans religiöst-episka dikt
Len bibliske werlden äro de, i vilka han skildrar Paradisets fäg-
ring, och ett mycket ofta återkommande tema i hans diktsamling
Ldæ sveticæ är, att livet trots alla vedermödor likväl är en härlig
gåva. Vad är dock — säger han i en gravskrift —■ »livet för ett
ädelt ting! Ty såsom döden intet annat vill säga än fördärv, ruin
Och undergång, så vill ock livet egentligen intet annat kungöra än
ljus, kvickhet, blidhet, föda, umgänge, vänskap, förmerelse, hopp
Och uppkomst», och i en dikt utbrister han:
345
tiiii i
iiif i
v
¡ ,1b ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
