Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Det franska inflytandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
andra allvarliga dikter — snarare såsom en
ett uttryck för den muntre generalauditörens
Man har visserligen talat om ett vemodsdrag hos honom, vilket
skulle bebåda Bellmans »sorg i rosenrött», men något dylikt finnes
knappt. Väl har han skrivit en sentimental pastoral Den olyck-
lige Sylvanders ynkelige leverne och önskelige död, men dels är
detta stycke, vad den halvt marinistiska diktionen beträffar, tämligen
enastående inom hans diktning, dels bör man helt visst betrakta
det — liksom några
språkövning än såsom
verkliga naturell.
Vill man finna den
sig till de dikter, för vilka han hade mer eller mindre direkta franska
1 Ordet har väl här sin äldre betydelse av godlynt.
i svensk jordmån, är onekligen Holmström, ehuru han även försökt
sig i de båda andra arterna och någon gång t. o. m. offrat åt mari-
nismen. Allt som allt var han en bland denna tids populäraste för-
fattare, och om man än just icke —■ såsom en beundrande samtida
hade mod att säga— kan jämföra honom med Homeros och Pindaros,
kunde han dock med en viss rätt uppbära namnet »vår svenske
Scarron», ehuru visserligen denne Scarron skrev sina dikter icke
för Hôtel de Rambouillet utan för Karl Xll:s fältläger och Stock-
holms medelklass.
Holm- Israel Holmström föddes i Stockholm, troligen något år mellan
ström. jgg0 och 166$, och inskrevs vid unga år vid Uppsala universitet,
varefter han begav sig i utländsk krigstjänst. Vid hemkomsten an-
ställdes han i konungens kansli och var vid krigets utbrott general-
auditör. Sedan han avancerat till krigsråd, avled han i Litthauen
1708, efter att hava följt arméens segerlopp och förskonad från att
överleva olycksdagen vid Pultava.
Holmström har av traditionen tilldelats samma roll hos Karl XII,
som Bellman enligt den folkliga uppfattningen hade hos Gustaf III,
och säkert är, att han med sitt muntra, oförargliga skämt mången
gång tvingat den allvarlige hjältekonungen att draga på munnen.
Det fanns hos Holmström något omedelbart, friskt och folkligt.
Han hade hela den hurtiga karolinska livsglädjen och det nationellt
svenska lättsinnet samt var — för att begagna Tessins ord — »alltid
glad, alltid fattig, alltid ovålig». Bäst skildrade honom kanske den
vän, som i en minnessång karakteriserade honom med orden:
Alltid from 1 och alltid trygger,
Var han ock för ingen skygger.
Utan pengar gjord’ han gott.
Ingen ont av honom fått.
verklige Holmström, skall man i stället vända
^4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
