Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svage teologie adjunkten Hesselgren. Sju konsistoriales uppförde
Aurivillius i första rummet och sju Rubens; likaså till andra rummet.
Men till det tredje fick Hesselgren alla fjorton rösterna och blev
även utnämnd.
Möjligheten för en framstående vetenskapsman att erhålla en
professur vid universitetet var således ej stor och berodde på en
sinkadus — på att han ej hade en äldre medsökande, på hans politiska
rättrogenhet o. s. v. Men även sedan han blivit utnämnd, var hans
väg ingalunda strödd med rosor. Mycket ofta bestod hela
utnämningen däri, att han fick titeln och alla skyldigheterna, men utan
någon lön, blott med rättighet att så gott han kunde dra sig fram
på privatlektioner. Jag kan anföra ett exempel. Beronius, som var
poeseos professor, blev 1737 femte teologie professor. Men som det
icke fanns någon lön för denne, så fick han bibehålla sin gamla
poeseoslön, och hans båda efterträdare såsom professorer i latinsk
poesi, Arrhenius och Ihre, fingo göra tjänst utan lön. Den tredje
efterträdaren, Hydrén, fick lön först efter två års väntan.
Studenternas studier.
Jag har nu sökt skildra professorernas ställning vid universitetet,
och det återstår att tillägga några ord om studenternas studier. Den
förebråelse, som nu från vissa håll riktas mot våra dagars studenter:
att de blott söka att så fort som möjligt absolvera sin examen —
den förebråelsen kunde knappt riktas mot 1700-talets av det enkla
skälet, att några examina i stort sett icke voro behövliga. Att man
kunde inskrivas vid universitet utan någon verklig studentexamen,
hava vi redan sett. Men icke heller för att bliva ämbetsman i statens
tjänst krävdes — med några undantag — en akademisk examen.
Ej så att akademiska examina ej existerade — dylika funnos
däremot i rent överflöd — men de voro icke nödvändiga, och det finnes
massor av exempel på, att en person studerat ganska länge vid
universitetet, lämnat detta utan någon examen och sedan avancerat
ganska långt på ämbetsmannabanan. Jag kan taga ett exempel:
Carl Reinhold Berch, som blev både diplomat och chef för
antikvitetsarkivet. Vid universitetet skrev han in sig vid ett tillfälligt
besök i Uppsala — ett halvår innan han lämnat den tyska skolan
och tydligen utan att hans kunskaper på något sätt prövades. I
Uppsala tog han sedan under sex års tid privat undervisning i
åtskilliga ämnen, ty föreläsningarna tyckes han icke ha besökt. För
adjunkten Winbom läste han teologi, logik och moral, i
latinskrivning övade han sig för professorerna Törner och Hermansson; grekiska
läste han för magister Asp och geometri för magister Wassenius.
Sedan började han att för professorerna Reftelius, Malmström och
Hermansson läsa juridik, historia och filosofi. Men någon examen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0047.html
