Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjutton ansågos hans studier avslutade. Fadern ville då, att han
skulle bliva präst, men sonen ville högre på ärones trappa och
föredrog att bli jurist, skrev in sig såsom e. o. kanslist i nedre
justitierevisionen och såsom auskultant i Åbo hovrätt — utan någon
examen alls, som det tyckes. Och någon juridisk sådan torde han
knappt heller hava kunnat avlägga, ty han hade aldrig läst juridik.
Därmed började han först efteråt. På sommaren for han på
tingsresor tillsammans med sin morbror, juristen Carl Hassel, och en
annan morbror åtog sig att meddela honom elementen i lagen.
Morbror Juslén — skriver Fredenheim — »har nu för någon tid
sedan börjat förklara lagen för mig och dess systerson, unge
Carlstedt, och vi hava redan läst fjorton kapitel i rättegångsbalken.
Han har ock låtit oss uppsätta domar, stämningar och dylikt, vilka
han översett och rättat». Det hör till frihetstidens karakteristik,
att denne så föga skolade jurist två år därefter fick tjänstgöra,
visserligen blott tillfälligtvis, såsom sekreterare i lagkommissionen.
Och jag kan tillägga, att han redan vid 26 års ålder hade avancerat
till statssekreterare. Men denna snabba befordran har en mycket
enkel förklaring. En tjänst betraktades under frihetstiden såsom
en ämbetsmans ekonomiska tillhörighet och kunde därför säljas till
den mestbjudande i lägre grad. Och det var den utvägen, som
Fredenheim förstod att använda. För att bli expeditionssekreterare
betalade han sin företrädare 21,000 daler, mot det att denne avgick,
och affären var ej dålig, ty den medförde 3,600 daler i årlig lön
och möjligheten att köpa sig till närmast högre plats.
Ej heller för prästen var en teologisk universitetsexamen
nödvändig. För det första voro professorerna i de tre andra
fakulteterna befriade från prästexamen, och jag kan här anföra
ett befordringsärende, som för oss är ganska egendomligt. Vi
komma ihåg den Borgströmska professuren. Då den inrättades,
utnämnde donator sin systerson Johan Lostbom till platsens
förste innehavare. Lostbom var då 27 år och hade aldrig utgivit
en enda rad av trycket, varken i praktisk ekonomi eller någon
annan vetenskap. Han blev också den förmodligen okunnigaste,
lataste och odugligaste professor, som Uppsala universitet
någonsin haft. Men som lönen var mindre än för de andra
professorerna, så ville han gärna utbyta sin professur mot en bättre, och
då lärostolen i praktisk filosofi blev ledig, anmälde sig Lostbom
såsom sökande. Olyckligtvis för Lostbom fanns det dock en fordran
på den, som skulle förklaras kompetent till en professur: han måste
försvara en disputation inom ämnet. Detta översteg emellertid
Lostboms krafter, och han sökte därför komma ifrån detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
