Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademier och vittra sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få stifta une académie pour la langue suédoise, varom jag
skriftväxlade med honom inför kanslikollegium och utverkade avslag».
Detta är riktigt. Den 17 mars inlämnade nämligen Faggot, Salvius
och sex andra en skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken de anhöllo
att få nådig tillstädjelse att bilda ett svenskt tungomålsgille. Det
är — heter det i skrivelsen — »ej mindre nesligt än klagan värt,
att Svea folks tungomål, som visserligen äger en så stor ädelhet
som månget annat, likvisst bliver så väl hemma i sitt eget land
som hos utlänningar alldeles sidvördat. Det har igenom varjehanda
skiften tid efter annan råkat omsider i en sådan villo till meningar,
ord och stavelser, att den ene svenske mannen rättnu föga vet,
vad den andre talar och skriver.» För att motverka detta förakt
för modersmålet ville Tungomålsgillet utarbeta en svensk grammatik
och en ordbok. Vidare tänkte gillet från främmande språk
översätta åtskilliga böcker i olika vetenskaper, dock icke i de »ämnen,
som Vetenskapsakademien satt sig före att idka». Tungomålsgillet
begärde således i själva verket blott rätten att få existera jämte
Vetenskapsakademien och förband sig att ej gripa in på dess område.
Fyra dagar senare, den 21 mars, inkom även Vetenskapsakademien
med en framställning om kunglig bekräftelse på akademiens statuter
här gällde det tydligen att icke förlora tid. Och Höpken var
både påpasslig och inflytelserik. Sedan bägge skrivelserna
remitterats till kanslikollegium, var detta redan den 27 samma månad
färdigt att tillstyrka bifall till Vetenskapsakademiens anhållan, men
yttrade sig däremot ej om den andra, tidigare inkomna inlagan.
Efter vad det förefaller hade Höpken förmått en av undertecknarna
att återtaga gillets skrivelse. Men i rådet upplyste baron
Åkerhielm — far till en av dem, som undertecknat den — att en annan
skulle ånyo inlämna den, och i följd därav beslöt man att uppskjuta
frågan om Vetenskapsakademien, till dess att kanslikollegiets
yttrande om Tungomålsgillet inkommit. Kollegiet lät då Höpken taga
del av gillets inlaga, och nu kom denne med åtskilliga för
vederbörande avsedda invändningar. En så berömlig avsikt — skrev
han — »skulle ej hos mig förorsakat någon oro, så framt 1) en
myckenhet av slika inrättningar uti en och samma ort ej lände dem
själva till inbördes skada och förminskade den hedern, som är
grundvalen till slika inrättningars bestånd och till den flit, som hos
ledamöterna nödvändigt sig framte måste. 2) Tyckes en sådan
oförmodeligen ny inrättning vilja involvera den förebråelsen, som hade
akademien efterlåtit sin skyldighet, vad den delen av hennes sysslor
angår, som rörer svenska språket.» Dessutom fanns ju ingen
säkerhet för, att gillet ej skulle syssla med de vetenskaper, »som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
