Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju mera man närmar sig frihetstidens slut, dess talrikare bliva
dessa skandalblad. Vi behöva blott höra titlarna: Gåshalfwan,
Moraliskt lust-spel i jungfrurnas hjärna, Stockholms sqwallerbytta,
Gå på, Harlequins-tröjan, Karbasen m. fl. Yrket tyckes hava varit
lönande, ty i Stockholms sqwallerbytta säger en dylik herre: »Jag
aktar mig noga att giva boktryckaren någon namnsedel på mitt
arbete. Stor sak, om han blir lidande, allenast jag behåller mina
45 daler kpt., dem jag får för varje ark, jag i min oförgripliga enfald
tänker». Samtidigt berättar Anders Berch, att en hederlig skribent,
som ej ockrade på skandalen, av förläggaren honorerades med högst
15 eller 18 daler. Man kan förstå denna skillnad, ty en skrift som
Den ofrälse soldaten trycktes i 3,000 exemplar.
Kryger.
Denna skandalpress var emellertid ej den enda, och hattarnas
vapendragare Gjörwell var en fullt aktningsvärd man, även om han
såsom publicist ibland föll in i motståndarnas ton. Men om honom
och Anders Berch får jag sedan tala. En hederlig publicist var ock
kommissarien Johan Fredrik Kryger, visserligen ivrig hatt, men saklig
och städad i sitt språk. Redan 1751 hade han utgivit en
nationalekonomisk veckotidning, Den wälmenande patrioten, och efter
tryckfrihetens införande började han med en ny, Den förnuftige fritänkaren
(1767), som upplevde femtiotvå nummer. Den är något i Argusstilen
och börjar med en biografi över den fingerade författaren. Denna
biografi är nästan en äventyrsroman: han hade i Amsterdam spelat
bort sina pengar, gått i det ostindiska kompaniets tjänst, blivit
tillfångatagen av sjörövare och slav i stora Moguls rike, till sist fri och
förmögen. Nu hade han slagit sig ned i hemlandet, blivit filosof
och beslutat att utgiva en tidning. Denna handlar om allt möjligt,
om borgerlig frihet, om prästerliga befordringar, om fattigvård, om
kredit och bankrutter, om partier, om lurendrejerier, om mutor o. s. v.
— således, vad vi skulle säga, en följd av »ledande artiklar», men
däremot inga dagsnyheter. Av ett särskilt intresse är hans artikel
om tryckfriheten, som har formen av ett samtal mellan Adrian,
Roloff och Publicola. Adrian är hatt och därför, sedan hattarna
kommit i minoriteten, en vän av tryckfriheten, under det att mössan
Roloff börjar bliva mera ljum i sin kärlek. Men Publicola utvecklar
slående riktigt, »varför det ena partiet måste tycka om tryckfriheten
uti sådana delar, på vilka det andra ser med sneda ögon, eller
varför tvenne partier tycka ömsom väl eller illa om denna friheten,
allt efter som hon är enlig med eller stridande mot deras intresse».
Roloff är fullkomligt ense med honom, att ett fritt folk ej bör lämnas
i okunnighet om rikets tillstånd: »Således är jag ingalunda mot
tryckfriheten. Men hon bör ej nyttjas till självsvåld och försmädelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0107.html
