Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ortodoxismens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dogmatiken, ehuru dennes lära om Gud såsom kärleken anslagit strängar
i hans väsen, som därför börjat vibrera.
Strokirch.
Den mest betydande svenske dippelianen var en ung adelsman
Carl Michael von Strokirch, som är en av frihetstidens mest
tilltalande personligheter och en
bland religionsfrihetens första
förkämpar i vårt land. Det är
icke omöjligt, att hans åsikt i
detta fall påverkats av Lockes
berömda skrift om den
religiösa toleransen, och i varje
fall var det ur denna synpunkt,
som han vid 1726 års riksdag
ställde sig på de äldre
pietisternas sida i deras kamp för
samvetsfrihet. Likaså hade
han redan, innan han lärt
känna Dippel, opponerat sig
mot dennes utvisning ur
landet, då varken naturrätt eller
folkrätt tillät, att någon ohörd
dömdes såsom kättare. Då
Dippel sedan kom till
Stockholm, råkade han och
Strokirch i närmare beröring
med varandra, och särskilt
tyckas de punkter i Dippels
program ha slagit an på honom, vilka voro de mest rationalistiska:
satsen om orimligheten att antaga Guds vrede och läran om det
inre ordets auktoritet framför skriften: »För en sant upplyst är det
likgiltigt, om han är med eller mot skriftens bokstav». Hos Strokirch
finner man således en egendomlig förening av de båda strömningar
i tiden, gryende upplysningsfilosofi och religiös mystik, som sedan
under Gustav III skulle stå såsom varandras motsatser.
 |
E. Tollstadius undervisande barn.
Stick av C. Bergquist efter teckning av L. Gottman. |
Sedan Dippel utvisats ur riket, blev Strokirch anklagad för
att ha varit »ett bland de synnerligaste verktyg, varav den
förblindade sanningens fiende sig betjänt till sina förbannade
villfarelsers utspridande». I början av 1729 hade en särskild
kommission nedsatts för att rannsaka om det dippelska oväsendet, och inför
denna inställdes nu Strokirch. Först frågade man honom, om han
visste något om, vem som översatt och utspritt Dippels skrifter.
Men härpå avgav han det manliga svaret: »Förrän jag kränker mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0159.html
