Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ortodoxismens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisning till den nya religionsstadgan angivna såsom misstänkte
att hysa villfarande meningar. Med anledning härav blevo de
uppkallade till förhör i konsistorium, vars uppgift det nu blev att tvinga
fram dessa villfarelser. Man började med att fråga Rosén, vad han
sysselsatte sig med. Då han svarade, att han översatte ett bekant
tyskt arbete, tillspordes han, om han delade de där uttalade åsikterna.
Därpå avgav han den förklaringen, att han i vissa delar gjorde det,
i andra icke. Så började den egentliga inkvisitionen, som Rosén
utan fruktan underkastade sig. Han erkände utan omsvep, att han
på tre år ej gått till nattvarden, att han ej delade kyrkans uppfattning
av denna, att han ansåg en inre, ordlös och enskild bön viktigare
än offentliga andaktsstunder och att han och hans vänner således
icke haft några konventiklar. Då emellertid konsistoriet härav fann,
att de misstänkte hyste flera farliga villfarelser och icke ville låta
sig övertygas, anklagades de inför världslig rätt, kämnärsrätten, som
efter en längre undersökning icke fällde något utslag, utan insände
handlingarna till Svea hovrätt.
Under tiden fick Rosén ett par andra åtal. I Bro socken bodde
en hovjunkare Jacob Gripenstedt, som av religiösa skäl vägrade att
låta döpa ett barn, som han och hans hustru fått. Härom blev nu
en lång rättegång, som slutade därmed, att Kungl. Maj:t befallde,
att barnet strax och utan ringaste uppskov skulle döpas, i nödfall
med kronobetjäningens hjälp. Denna hjälp måste också anlitas, ty
Gripenstedt vägrade att underkasta sig domen, kyrkoherden i Bro
måste därför tillkalla kronobetjäningen, och i närvaro av länsman och
fjärdingsman — men icke föräldrarna — förrättades dopet, som
avslutades därmed, att kronobetjäningen sjöng psalmen: Nu tackar
Gud allt folk.
Med denna sak hade Rosén nu visserligen ingenting att göra, men
pastor primarius, som fått veta, att Rosén varit hos Gripenstedt,
ansåg nu, att han hade »utspritt» sina villfarelser, och anhöll hos
Kungl. Maj:t, att Rosén såsom det egentliga upphovet till denna
dopvägran skulle åtalas. Så skedde även, och ett urtima ting i Bro
utsattes. Men vid detta förklarade Gripenstedt, att han icke handlat
efter andras inrådan, och sina åsikter om dopet hade han, innan
han gjort Roséns bekantskap.
Här kunde man således ej komma långt med Rosén och hade
bättre tur med ett annat åtal. En av hans vänner hade gjort två
översättningar till svenskan, den ena av ett arbete av den franska
kvietisten Madame Guyon, som är bekant för sitt förhållande till
Fénelon och sin betydelse för den franska mystiken. Sannolikt var
det Rosén, som styrde om dessa arbetens tryckning — hemligen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
