Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Historia och fornforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— visserligen ännu med Dalins vanliga försiktighet — upp både
mot den äldre tidens patriotiska historieteorier och mot dess
bibeltro. I viss mån blev striden om Dalins historia en sammanstötning
mellan den gryende upplysningen och den gamla världsåskådningen.
Striden gällde den s. k. vattenminskningen.
Striden om vattenminskningen.
Som bekant har det skandinaviska landet så småningom höjt sig
ur havet, och ännu under den s. k. baltiska insjötiden låg en stor
del av mellersta Sverige under vatten. Den förste, som tyckes hava
observerat detta, var Swedenborg, vilken 1719 härom utgav en liten
skrift Om watnens högd och förra werldens starcka ebb och flod;
bl. a. påpekade han där, att ett valfiskskelett påträffats tolv mil
från havet, nära Skara. Men den, som egentligen riktade
uppmärksamheten på detta fenomen, var Anders Celsius i en i
Vetenskapsakademiens Handlingar för 1743 införd Anmärkning om vatnets
förminskande så i Östersjön som Vesterhafvet. Enligt Celsius minskades
vattnet i Östersjön med en halv tum om året, och det var denna
sats, som Dalin tog upp och lade till grund för en historisk
tideräkning. Då Sverige först fick en befolkning, var det närmast en
skärgård, och så sent som vid Kristi födelse stod större delen av
landet vid pass tretton famnar under vatten. Bosättningen började
därför först kort före Kristi födelse, då skyterna sjöledes kommo
hit och i spridda hushåll slogo sig ned på de holmar, som stucko
upp ur havet.
Detta var ju att alldeles vända upp och ned på hela den
hävdvunna svenska historien, och redan samma år som första delen
utkom, i vilken denna teori utvecklades, ansåg sig det vid riksdagen
samlade prästeståndet böra protestera mot »en hypotes, som icke
är beprövad, riktig och pålitlig eller kan bliva stående varken med
vårt kära fäderneslands ofgamla historia eller med den gudomliga,
som finnes i den heliga skrift». Ståndet föreslog därför, att arbetet
skulle censureras av några »vittra män», och bland dessa var man
naiv nog att nämna — Göransson. Memorialet hade visserligen
ingen påföljd, men Dalins djärva hypotes framkallade en livlig
polemik. Mot honom uppträdde icke blott Biörner utan ock
historiker som Wilde och Lagerbring, till försvar för honom Chydenius,
och redan förut hade Linné lagt sin auktoritet i vågskålen för
Celsius’ mening. I företalet till den 1750 utgivna andra delen tog
Dalin själv till orda för att försvara sin mening. Den strider, säger
man, mot den heliga skrift, enligt vilken jorden efter syndafloden
blev alldeles torr. Betlehem ligger ju i en däld, »så att mången
gudlös av min sats kunde betjäna sig att tvivla om Kristi födelse».
Den strider ock mot Moses’ »noga tideräkning», ty enligt den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0199.html
