Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia och fornforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-talets historieskrivning. Men hans forskning gick, som sagt, ej vidare
på djupet, till sin naturell var han snarast en begåvad litteratör, och
såsom sådan hade han uppträtt redan i Thet swenska nitet. När
han kommit in i Uppsalabiblioteket, fann han där åtskilliga krönikor
och papper rörande Gustav Vasa, och dessa blevo nu hans material
för Konung Gustaf I:s historia (1746—1753). Någon egentlig forskning
ligger ej bakom detta arbete — han tyckes icke ens hava tagit
kännedom om riksregistraturet, utan nöjt sig med Tegel, Peder Swart,
Rasmus Ludvigsson, Westenhielm och andra krönikeförfattare, Brasks
brev och några handlingar i Palmskiöldska samlingen. Det betydande
i hans historia ligger icke i forskningen utan i den litterära formen.
Första bandet av Dalins historia kom ut 1747, men redan året förut
hade Celsius framträtt med sin, och han är således onekligen den
förste, som skrivit en verkligt populär och i formen vårdad svensk
historia. Själva stilen är för honom tydligen huvudsaken. Jag ville
önska — skriver han — »det jag vore så god målare, som jag är
uppriktig uti mina berättelser. Jag skulle då försöka att beskriva
den store Gustavs gärningar med samma eld, som han dem ådagalagt,
och man skulle finna uti denne prinsens levernesbeskrivning den aldra
sundaste sedolära samt aldra fastaste statsregler.» Hans förebild
har tydligen varit ett franskt arbete i den populärhistoriska stilen,
abbé Vertots Histoire des révolutions de Suède, vars första upplaga
utkommit 1696 och vars skrivart — enligt Celsius — var »ogement
behaglig». Celsius’ arbete erinrar också ganska mycket om de franska
panegyrikerna. Allt är idel solsken: »Ifrån denne konungens tid
räkna vetenskaperna och handeln sin början uti vårt fädernesland»,
ty »påvarna hade länge övat det statsgreppet att hålla folken uti
ett sådant mörker, som skulle hindra dem att se de andliges
bedrägeri. Men Gustav ägde av naturen det förståndsljus, som trängde
sig igenom detta töcken till munkarnas fördärv. Han upprättade
skolorna, lät skickliga ämnen resa till utländska akademier, isynnerhet
till Wittenberg, att inhämta den lärdom, som kunde bidraga till
fäderneslandets uppkomst, och bragte läroverket uppå den fot, att
han snart av eget förråd kunde betjäna sig.»
Denna belletristiska karaktär hos arbetet röjer sig särskilt i ett
fall. De antika historieskrivarna, Livius och andra, hava som bekant
i sina arbeten infogat tal, som läggas i de handlandes mun, glänsande
retoriska praktstycken, som blott hava det felet, att de aldrig i
verkligheten hållits, utan äro fabricerade av författaren, vilken valde
denna metod för att framlägga de handlandes synpunkter. Metoden
upptogs sedan av renässansens historieskrivare, och det var den,
som Celsius fann lämpligt att använda. Han gör det obestridligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
