Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Polhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POLHEM
Polhems ungdom.
I ett föregående kapitel yttrade jag, att
frihetstiden har trenne »portalgestalter»,
Benzelius, Rydelius och Polhem, vilka mer eller
mindre starkt angiva den följande
kulturutvecklingen. De båda förras insats har jag redan
sökt skildra, och vi vända oss nu till den tredje.
Christopher Polhammar — ty så hette han,
ända till dess att han 1716 adlades till
Polhem — föddes 1661 på Gotland, där fadern,
som stammade från Pommern, var en burgen
handlande och redare. Men han kom på obestånd och dog, medan
sonen ännu var späd, modern gifte om sig, och styvfadern ville ej
bekosta styvsonens uppfostran. Denne skickades då till Stockholm,
där en farbror tog hand om den tioårige gossen, som nu sattes i
»tyska räkneskolan». Där gick han i två år — hans enda skolgång.
Men så dog farbrodern, och ehuru Polhem då endast var tolv år,
fick han giva sig ut att tjäna. Först kom han till riksrådinnan
Björnklou såsom »smådräng», men då hon märkte hans fallenhet i
räkning, befordrades gossen till skrivare hos fogden på hennes gård
Kungshamn. Så småningom steg han till inspektor på en annan av
hennes egendomar, Vansta i Södermanland, och i denna
levnadsställning stannade han, till dess han blev tjugosex år gammal.
Polhem var ett naturgeni med en fullkomligt överlägsen
begåvning för mekanik. Såsom inspektor började han att tillverka det
ena redskapet efter det andra, snickrade, svarvade, smidde och satte
även ihop enkla maskiner. Så ville han lära sig lantmäteri och de
teoretiska grunderna för mekaniken, men — här kom den stora
svårigheten: alla vetenskapliga böcker voro på latin, och Polhem
hade ju aldrig fått någon skolbildning, han kunde bara skriva, räkna
och läsa innantill. Han var emellertid icke blott ett naturgeni;
han var även en viljemänniska av ett ovanligt starkt virke. Av en
präst, som bodde i närheten, fick han låna en latinsk grammatika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0258.html
