Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Swedenborg å sin sida stod här under ett tydligt inflytande av
Polhem. Swedenborgs beundran för Polhem var under den första
tiden av deras bekantskap fullkomligt översvallande, och han tyckes
nästan hava ansett såsom sin förnämsta livsuppgift att befordra
mästarens skrifter till trycket — detta ehuru Polhem var burgen
och Swedenborgs ekonomi då långt ifrån lysande. Dædalus
hyperboreus, som Swedenborg bekostade, ägnades ju huvudsakligen åt
Polhems upptäckter, och det första arbete av Polhem, som utgavs
av trycket, Wishetens andra grundwahl, förlädes av Swedenborg.
Men redan i ett brev från sommaren 1717 märker man, att
Swedenborg börjat få ögonen öppnade för en mindre tilltalande sida hos
Polhem, för dennes väl ekonomiska sinne. Kommerserådet —
skriver Swedenborg till Benzelius — »har satt sig på den foten att
bry sig om ingenting (annat) än som honom angår», och i ett
följande brev klagar han över, att saltsjuderiet ej kommer i gång,
»där icke kommerserådet Polhem bestås så mycket han tänkt».
Någon öppen brytning dem emellan tyckes väl ej hava skett, men
i början av 1719 drog sig Swedenborg undan den man, han
fordom satt så högt. I brev till Benzelius berättar Polhem, att
hans och Swedenborgs förut så livliga korrespondens upphört. Tre
brev, som Polhem skrivit till honom, hade kommit oöppnade
tillbaka, och Polhem beklagar detta, ty han och hans hus hade lärt
»att älska honom som vår egen käre son». Vad anledningen varit,
känner man icke, och den vanliga uppgiften — att en förlovning,
som Swedenborg ingått med en av Polhems döttrar, blivit uppslagen
— förefaller knappt vara riktig, troligare då det skäl, som ovan
antytts.
I viss mån kände Swedenborg väl också, att han vuxit ifrån
Polhems andliga förmynderskap. Karl XII, som var mycket
intresserad av matematik och mekanik, hade fäst sig vid honom och i
december 1716 utnämnt honom till extra ordinarie assessor i
bergskollegium med uppgift att »följa med kommerserådet Polhem och
vara honom till hjälp, vid dess byggningars och inventioners
inrättande». Därigenom fick Swedenborg ett nytt naturvetenskapligt
område att utforska. Förut hade han mest ägnat sig åt Polhems
vetenskap, mekaniken, men nu ville han därjämte slå sig på kemien:
»vårt kollegium är noterat för att hava bisittare, som litet förstå
den saken; ty vill jag å min sida söka det ersätta». Han skulle
nu söka att även på detta område göra upptäckter, »jag önskar
jag hade så många noviteter, ja en novitet för var dag i året, uti
re litteraria». I ett seculo finnes nog av dem, som gå oxvägen
och bliva vid det gamla, men kanske blott sex eller tio, som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
