Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Swedenborgs hjärnanatomi.
Hans Prodromus hade utkommit 1721, året därpå utgav han
några nationalekonomiska småskrifter, men under tiden 1722—1734
var han alldeles tyst. Denna tid upptogs dels av hans
ämbetsgöromål i bergskollegium, där han 1724 blivit ordinarie assessor,
dels av trägna studier. 1734 trycktes hans stora Opera philosophica,
som betecknar avslutningen på hans mekanisk-materialistiska period,
och redan dessförinnan hade han börjat med de forskningar i hjärnans
anatomi, som skulle leda honom till en ändrad världsåskådning. Några
speciella underrättelser om hans anatomiska studier hava vi väl
ej, men synnerligen omfattande och talrika ha hans dissektioner
knappast varit. Till hela sin läggning var Swedenborg ej empiriker,
utan snarast tänkare. Till en väsentlig del stödde han sig på
andras iakttagelser och sökte sedan föra dessa samman till ett
enhetligt system. 1720 skrev han till Benzelius ett brev, som är
ganska belysande för hans arbetssätt: »Jag håller nu på att löpa
genom alla kemier, som finnas in penu librorum sudermanno, som
nu är Hesselii, ty jag har satt mig före att alldeles vilja penetrera
vad eld och metaller angår» — d. v. s. han experimenterade således
icke själv, utan föredrog att taga kännedom om andras experiment
för att på dem bygga en teori. Sedan fortsätter han: »en god
grund tyckes mig vara att bygga på en oändlig hop gjorda
experimenter, att betjäna sig av andras smak och omkostnader, nämligen
att arbeta med huvudet över det andra arbetat med händerna».
Samma metod tillämpade han antagligen också i anatomien. Men
han var, som sagt, en skarp tänkare, och han kunde därför giva
uppslag, som av vår tids anatomer karakteriserats såsom både geniala
och föregripande långt senare upptäckter.
Det mål, han ville nå, var dock mindre anatomiskt än filosofiskt:
att utforska, var själen hade sitt säte. Efter några förberedande
mindre skrifter såsom Prodromus philosophiæ ratiocinantis de infinito
(1734) framlade han resultatet av sina forskningar i det stora arbetet
Œconomia regni animalis (1740—1741). Redan före Swedenborg
visste man — jag återger här i förkortad form Ramströms
framställning — att hjärnsubstansen vid insnitt företer ett yttre,
gråaktigt lager, hjärnbarken, och en inre mera rent vit massa,
hjärnmärgen, likaså att hjärnbarken består av en otalig mängd små
kulformiga kroppar, omspunna av blodkärl och i förbindelse med
trådformiga utlöpare, som intränga i hjärnmärgen. Enligt Swedenborg
var det från dessa små kulformiga kroppar, vilka han kallade
cerebellula, som nerverna togo sitt ursprung. På grund därav att vissa
rubbningar i själsfunktionerna inträda, när hjärnbarken skadas, drog
han den slutsatsen, att samma märgtrådar, som utgå från hjärnbarkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0297.html
