Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 253 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juridik och medicin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Redan vid riksdagen 1723 kunde kommissionen för ständerna anmäla,
att dess arbete nu var avslutat.

Medalj av J. C. Hedlinger 1731 över lagverkets fullbordande.

I gemensamma sammanträden vid 1731 års riksdag började
ständerna att behandla förslaget. Granskningen gick ej på djupet, och
oppositionens talan fördes egentligen blott av en ende,
häradshövdingen Petter Abrahamsson, vilken var samtidens måhända mest
ansedde jurist. Men han var vid detta tillfälle redan en sjuttiotre
års man, och hans verksamhet hade huvudsakligen fallit inom den
karolinska tiden. 1702 hade han utgivit kommenterade upplagor
av både lands- och stadslagen, och 1726 hade den förra utkommit
i en ny, betydligt utvidgad form, som från sakkunnigt håll fått de
högsta lovord: »Knappast något svenskt juridiskt verk giver som
detta en bild av sin tids från doktrinen i viss grad frigjorda
rättsuppfattning.» I flera fall var han en man före sin tid, och i ett till
ridderskapet och adeln ingivet memorial yrkade han, att den nya
lagen, som ju ännu innehöll många ålderdomliga och hårda
straffbestämmelser, borde taga hänsyn till »den naturliga billigheten»
och till frågan, »om de föreslagna straffen mera skada än nytta med
sig föra». Över huvud hade han mycket att anmärka och ville
därför, att avgörandet skulle uppskjutas, så att man noggrannare
finge överväga förslaget. Hans kritik skulle emellertid, om den
beaktats, hava rubbat hela lagverket, och ständerna ville komma till
ett resultat. Vid 1731 års riksdag antogos därför fem balkar och
vid 1734 års de övriga. Kungl. stadfästelse fick lagen 1736.
Därmed hade Sverige fått en för hela riket gällande lag i stället för
de båda, som förut gällt för stad och land. Men i andra punkter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>