- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
269

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erica palustris på en tuva i kärret, »föll mig före Andromeda, så
att om poeten just satt sig före, mystice, att beskriva henne, hade
hon aldrig bättre träffats». Men till Linnés skildrarkonst skall jag
sedan återkomma.

illustration placeholder
Teckning av Linné till Iter lapponicum.

Linnés barndom.



Hans levnadssaga är ovanligt väl känd tack vare den klassiska
biografi, som min gamle vördade, nu avlidne vän Thore Fries skrivit,
och jag kan här blott i ett sammandrag återgiva hans forskningar.
Linnés far, Nils Linnæus, var en fattig bondson, och då sonen
föddes, var han blott komminister i Södra Råshult nere i Småland.
1706 hade han gift sig med en dotter till kyrkoherden i Stenbrohult,
vars efterträdare han 1708 blev. Komministersbostället var en
torvtäckt stuga — troligen densamma, som ännu finnes kvar — med
ett större och två mindre rum på nedre botten samt ett litet kyffe
till gavelrum en halv trappa upp, dessutom ett kök. I detta hem
föddes natten mellan den 22 och 23 maj 1707 det unga parets
första barn, »just i vackraste våren, då göken utropat sommaren».
I dopet fick den lille efter hjältekonungen namnet Carolus, och
sedan växte han upp i Stenbrohults prästgård — ett fattigt, men
gott hem, ty hos Nils Linnæus tyckas de bästa sidorna i den
karolinska tidens kristendom hava funnits. Han var uppriktigt
from, redlig och enkel i sina vanor, glad och skämtsam, icke vidare
lärd, men förtrogen med sin gamla bibel, och vid den läsningen
växte också sonen upp. Den avsatte även sina spår i hans stil.
Bibelspråket — skriver Levertin — »är Linnés naturliga tungomål,
som han använder såväl i det förtroliga brevet som i sina utförda
skrifter. Blott han känner sig gripen, hänförd eller svårmodig, får
stilen genast psalmistens eller profetens tonfall». Han förblev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free