Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna frihet från mönster och denna friska omedelbara
uppfattning äro emellertid hans styrka såsom stilist, ty trots alla de bockar,
som en kriarättare både på hans tid och i våra dagar kan sätta i
kanten av hans arbeten, är Linné jämte Dalin väl frihetstidens störste
prosaist. Olavus Petri hade före honom varit vår främste
stilkonstnär. Men sedan hade den svenska prosan råkat in i en
förfallsperiod. Under 1600-talet var ju Sverige en halvtysk provins, och vi
fingo då in både tyska ord och tyska konstruktioner. Ännu
ödesdigrare var 1600-talets humanism med dess latinsvenska rotvälska,
som för oss är nästan obegriplig. På Karl XII:s tid kom det franska
inflytandet. Ur stilistisk synpunkt var väl det klara, logiska franska
språket en ypperlig förebild. Men tyvärr valde man ej de bästa
mönstren, icke Pascal, Molière, La Rochefoucauld, utan
élogeförfattarna med deras cirklade omskrivningar och deras förkärlek för
abstrakta uttryck i stället för konkreta. Försöken att på det ännu
ouppodlade svenska språket svarva ihop några klingande retoriska
fraser i fransk élogestil avlöpte därför högst olyckligt, och Tessin,
som av samtiden ansågs såsom mästaren i denna art av vältalighet,
förefaller oss ganska krystad och onaturlig. Jag behöver blott välja
en punkt i hans inträdestal i Vetenskapsakademien. Han kommer
där in på medlemmarnas olika uppgifter, och
naturvetenskapsmännen karakteriserar han på följande sätt: »En del av dem,
uppmärksamma uppå naturens lopp och de förborgade fjädrar, som
densamma i genien eller i synnerhet rörelse giva, utrannsaka med
skarpa ögon de minsta omständigheter i naturens rike och göra
därav en eftertänksam tillämpning av den nytta, Skaparen
människan såsom det ädlaste av dess kreatur under själva instiktelsen
av vad skapat är tillägnat samt till dess utgrundande henne
tillräckligt ljus och insikt inblåst». Nog måste man läsa om denna
punkt en tre eller fyra gånger, innan man förstår Tessins mening.
Linné kunde lyckligtvis ej franska, brydde sig heller aldrig om
sin stil, utan skrev som det föll honom in. I motsats till
»vältalarna» är han därför enkel och naturlig. Han är »realist» samt äger
den förmåga, som dock är den väsentliga för en stilist: att
åskådliggöra, vad han vill — låt vara att grammatikan då och då får
några örfilar. Jag har redan anfört några utdrag ur hans
resejournaler, som bestyrka detta, och jag kan anföra ännu några. I
Västgötaresan målar han på detta sätt nattens inbrott: »Natten kom
på med sitt tjocka mörker. Den höga barrskogen syntes som
en mur, dubbelt högre av mörkret, kornblixtar lyste som gasteld
hastigt och ofta, utan dån, hästarna gnistrade och slogo eld med
skorna emot stenarna, ugglorna skreko som gastar och nattskrävlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
