Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsatta vissa viloställen, dit de kringspridda studerande samlades,
och där hölls lektioner över det förnämsta, som de samlat. Sedan
ungdomen således från morgonen till aftonen förlustat sig på marken
skedde åter marschen till staden, då deras lärare gick främst i
spetsen och ungdomen i trupp marscherade efter honom med
valthorn, pukor och fana igenom staden ned till botaniska huset, där
ett mångfaldigt Vivat Linnæus! slöt den dagens nöjen.»
Tack vare Linnés rykte lockades även en mängd utlänningar till
universitetet, och flera av dem ha givit entusiastiska skildringar av
den undervisning, de erhöllo. Men denna frestade på krafterna. I
ett brev till sin vän Bäck skriver Linné (1765): »Käre, tala inte om
Drottningholmsresa. Jag har nu mina förnämsta lektioner, publice,
private och privatissime. Privatissime danskar, ryssar, tyskar,
brukspatroner och flera, som nästan endast rest hit från fjärran orter
att höra mig.» Och senare, då han redan var 64 år, berättar han:
»jag läser mest åtta timmar var dag för mina utlänningar.»
Kärntruppen bland hans lärjungar utgjordes av dem, som han
kallade sina »apostlar» eller sina »bussar» och vilka han skickade
ut på forskningsfärder till exotiska länder. Att dylika resor
ekonomiskt kunde möjliggöras, berodde till största delen på Linné, som
var outtröttlig i att skaffa sina skyddslingar reseanslag och vid flera
tillfällen lämnade bidrag ur egen »byxesäck». Ofta avlöpte dessa
färder olyckligt. För umbäranden och det främmande klimatet dukade
flera av hans »bussar» under, men så stor var den hänförelse för
forskningen, som Linné väckt, att ständigt nya skaror anmälde sig,
och på detta sätt blev Sverige — för att citera Thore Fries — »genom
Linné och hans sändebud en verklig stormakt inom naturalhistorien».
Den förste av dessa forskningsresande var Ternström, som avreste
till Kina med huvuduppgift att där anskaffa »en tébuske i kruka
eller åtminstone frö därav». Sedan kom Hasselquist, som
genomströvade Mindre Asien, Syrien, Egypten och Palestina, men dog av
överansträngning i Smyrna, Löfling, som for till Spanien och
Sydamerika, men skördades av klimatfebern i Guiana, Forsskål, vars
grav bäddades i Arabien, Rolander, som i Surinam blev sinnessvag,
Adler, som avled på Java, och ännu andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
