Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning till frihetstidens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holbergs första betydande arbete var den komiska hjältedikten
Peder Paars, som kom ut 1719 och 1720 och som enligt Holbergs
egen uppgift genast uppmärksammats av svenskarna, »vilka av
begärlighet att läsa denna dikt lagt sig på danska språket»; översatt
blev dikten först 1750. Under åren 1722—1724 skrev han icke
mindre än tjugo komedier, vilka i Sverige gjorde en stormande
lycka; till dem får jag sedan, i kapitlet om frihetstidens drama,
tillfälle att återkomma. 1732—1735 kom hans Danmarks historia ut
och 1741 hans på latin skrivna utopiska roman Nicolai Klimii iter
subterraneum, 1744 hans Moralske Tanker och till sist
(1748—1754) hans Epistler.
Den världsåskådning, som ligger bakom Holbergs komedier och
övriga skrifter, var den nya tidens, ehuru modifierad efter nordiskt
åskådningssätt. Han har studerat Bayle och följer honom ett gott
stycke på vägen, likaså Locke, och t. ex. i Niels Klim har han
inlagt ett försvar för den religiösa toleransen. I det utopiska land,
där hjälten hamnar, råda väl olika meningar i religionen, men —
säger fursten — ingen förföljer därför den andre, ty varje förföljelse
på grund av olika åsikter beror ju därpå, att den ene tror sig
begripa saken bättre än den andre, och en dylik högfärd kan
svårligen vara Gud behaglig. Här straffa vi ingen, som av bristande
insikt misstar sig i spekulativa frågor, så framt han icke i det
praktiska livet avviker från den offentliga gudstjänsten. Själva
religionen är en enkel deism. Man dyrkar ett högsta väsen, men
i sättet att dyrka detta råder full frihet. Religionen sammanföll
för Holberg väsentligen med moralen, och i själva verket äro alla
hans skrifter inlägg i dylika frågor. Jeg har — skriver han —
»brugt min Pen udi dette Slags Arbejde som en Philosophus,
derfore regner mine Komedier iblandt mine moraliske Skrifter».
Komedierna äro också ett slags Spectatorsartiklar i dramatisk form.
Han anfaller och förlöjligar övertron, bördsfåfängan, nöjeslystnaden,
modesnobberiet, det politiska kannstöperiet o. s. v., och syftet är
här hela tiden »ridendo castigare mores». Med det föregående
århundradets ideal bryter han fullständigt. För dess
lärdomspedanteri och dess akademiska disputationsväsen har han det
djupaste förakt, och en mera mördande satir än den, han i Erasmus
Montanus underkastar dessa katederhjältar, torde knappt finnas.
Ej heller för den förut så högt skattade klassiska lärdomen har
han någon vördnad, och hans sympatier i tidens tvist mellan »de
gamle och de moderne» ligga avgjort på de senares sida.
Sannerligen — skriver han i företalet till Peder Paars — »naar man tager
af Homero og Virgilio Guder og Gudinder og det, som man kalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
