Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XII:s bekante minister, och medlemmar eller »chevaliers» voro
Dalins patronus baron Claes Rålamb, greve Carl Gustaf Tessin,
greve Claes Ekeblad, greve Charles Emile Lewenhaupt m. fl. Den
ende ofrälse ledamoten var Dalin, som blev ordens sekreterare och
arkivarie. Själva orden var en blandning av frimureri och »götiskt»
förbund. På kommendörens bord låg det i Hervararsagan berömda
ordenssvärdet Tirfing, medlemmarna utgjorde ett »fostbrödralag»,
vars valspråk var »Tro och redlighet», och inom orden möta vi
den första Karl XII:s-kulten. Vare sig nu detta rudbeckianska
inslag stammar från Dalin eller ej, är det av ett visst intresse att
iakttaga. Ännu så länge befann han sig i den rudbeckska atmosfären,
och vi skola strax se, huru han just i Awazu och Wallasis kom ut
ur denna.
Dalins första dikter.
Anledningen att den tjugotreårige oadlige informatorn blev
ledamot av den högförnäma riddarorden Awazu och Wallasis, var
tydligen den, att han redan vid denna tid gjort sig bemärkt såsom en
lycklig skald, väl ej inför allmänheten, men inom den Rålambska
familjens umgängeskrets. Och Awazu behövde en ordensskald.
Tyvärr känna vi mycket litet Dalins ungdomsdiktning. Att han skrivit
några poem redan under sin Lundatid, är väl troligt — hans
beskyddare Rydelius var poet i den karolinska tidens smak — men
frånsett ett versifierat tiggarbrev finnas dessa poem i varje fall ej
kvar, och utgivarna av hans samlade skrifter erkänna, »att denna
samling icke kunnat med säkerhet sträckas längre tid tillbaka i
auktorens levnad än kring år 1730, och att således dess första
ungdomsarbeten här måste saknas». Från den första Stockholmstiden
finnas, såsom Warburg och Lamm visat, omkring ett tiotal dikter
kvar, vilka, litterärt föga framstående, äga ett visst historiskt intresse,
emedan de visa oss de litterära mönster, som Dalin hade vid början
av sin skaldebana. Om Dalin vid sin ankomst till Stockholm kunnat
franska, är tvivelaktigt. I Lund fanns väl på hans tid en fransk
språkmästare, Pierre Allegre, men att den fattige Dalin haft råd att
taga några lektioner för denne, är knappt troligt. Såsom informator
i det Rålambska huset måste han naturligtvis lära sig den förnäma
världens språk, men han kom aldrig så långt, att han talade det
ledigt. Emellertid blev han redan under den första Stockholmstiden
förtrogen med de fransk-klassiska skalderna, särskilt med Boileau.
Frånsett denne äro hans första mönster uteslutande den karolinska
tidens skalder. Undantager man Spegel och Frese, för vilkas
religiösa diktning Dalin stod oförstående, då varken Spegels naiva
ortodoxi eller Freses religiösa känsla ägde någon resonans i hans
naturell, och Lucidor, som redan föreföll frihetstiden ovårdad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0399.html
