Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stilist blott efter svenska mått och tack vare denna stil vann
han gehör för de idéer, han förkunnade. I början är denna stil
ännu tämligen gammaldags och otymplig — så i de flesta
Argusartiklarna och framför allt i Brynilda, men på 1740-talet blir den
allt bättre och ledigare, hans vers får en viss elegans, och hans prosa
blir korrekt, stundom kvick. Och som berättare var han redan från
början ypperlig. Stilisten Dalin har också ansetts göra epok inom
vår litteratur. Hans språk var — naturligtvis i litterärt förbättrad
form — den bildade, aristokratiska samhällsklassens, ty det var
framför allt för denna han skrev, och det var inom denna han
själv gått i skola. Språket är således varken den lärda, latinska
universitetssvenskan eller de prästerliga författarnas halvt vulgära,
halvt bombastiska svenska. Hans ordval är ovanligt rent svenskt,
och han förlöjligar lika mycket pedantens latinsvenska som sprättens
fransksvenska. Sina stilmönster har han väl fått från utlandet, och
Sylwan anmärker, såsom det synes mig alldeles riktigt, att han
såsom versifikatör anslöt sig till fransmännen, såsom prosaist snarast
till den engelska klassicismen, till stilister såsom Addison och Swift.
Men samtidigt bibehåller han sin svenskhet. Han förlorar aldrig
kontakten med de karolinska skalderna, och hos Lovisa Ulrikas
hovpoet fanns det alltid kvar något av Runius’ både lynne och stil.
Till sist har han i detta avseende ännu en förtjänst. Han har sinne
för att olika uppgifter kräva en olika stilart, och i förmågan att
växla dylika är han den förste konstnären inom vår litteratur.
Utom stilen har Dalin ännu en likhet med Voltaire: den stora
mottagligheten för intryck. Dalin började sin bana under en
högkonjunktur för utilism och moral. Ingendera låg för hans naturell,
men han tog intryck av tidsströmningen och gav ut vår första, mera
betydande moraliska veckoskrift. Att han efter blott två år
upphörde med denna, torde nog till en väsentlig del hava berott därpå,
att han under arbetets gång kommit till insikt om, att moralistens
och folkuppfostrarens roll ej passade för honom. Han var ingen
borgare, och hans ideal var den aristokratiska miljö, i vilken han
redan före Argustiden kommit in. Den borgerlige moralisten tystnar
därför ganska hastigt, och i stället har han fått känning av ett annat
vinddrag inom tiden. Såsom jag redan nämnt, börjar fram mot
århundradets mitt en motrörelse mot utilismen. Det är den gryende
esteticismen, som sedan under den gustavianska tiden blir den
tongivande. Den förste, hos vilken den nya vindriktningen kan skönjas,
är Dalin, och redan 1738 skriver han den fransk-klassiska tragedien
Brynilda och komedien Den afwundsiuke samt 1742 sin efterbildning
av Henriaden, den stora hjältedikten Swenska friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
