- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
416

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skriver hans maka — »med honom den allra sällaste levnad, som någon
dödlig kan hava i denna ofullkomligheten. Jag ägde allt, när jag
ägde min ljuvaste make, och när det förnämsta av min lilla
egendom på sjön blev skadat och förlorat, tyckte jag mig ingenting
hava mist, så länge jag hade denna skatt i behåll.» Hennes lycka
skulle bliva kortvarig. »Min man sjuknade i hetsig feber. Jag
anropade den Evige om ändring. Jag föll på knä för doktorer
och böd dem allt vad jag ägde för min mans liv. Men allt
förgäves!» Fabricius avled den 11 december 1741 — sju månader
efter bröllopet.

På den unga änkan hade dödsfallet en fullkomligt förkrossande
verkan, och det var denna djupa sorg — även den lycka, hon förut
njutit — som blev den avgörande krisen i hennes liv. Men innan
vi övergå till hennes diktning under de närmast följande åren, måste
vi taga en överblick av hennes första lärospån inom poesien.

Fru Nordenflychts första dikter.



Efter vad hon själv berättar, roade hon sig redan som liten flicka
med att för lekkamraterna sammansätta och förtälja sagor ur minnet.
Då hon blivit något äldre, började hon att läsa »våra svenska poeter»,
och vid tretton år skrev hon sin första dikt. Förmodligen fortsatte
hon alltjämt under uppväxttiden att skriva vers. Men de år, då
hon stod under inflytande av Tideman, mekanikern och wolffianen,
voro antagligen poetiskt mindre givande, och det var först efter
Tidemans död, som hon med mera allvar tyckes hava gripit sig an
med diktkonsten. Hennes mönster voro naturligtvis de äldre svenska
poeterna, särskilt Lagerlöf och Frese, och formellt står hon knappt
så högt som dessa. Så obetydliga dessa första försök än äro, kunna
vi likväl i dem redan iakttaga flera av de egenskaper, som blevo
karakteristiska för den mera mogna skaldinnan. Först hennes ärlighet.
Tideman hade varit hennes trolovade, men i de dikter, hon skrev
vid hans bortgång, hycklar hon ej några ömmare känslor, än hon
verkligen haft. Hon frågar sig t. o. m., om hon gjort rätt, då hon
givit honom sitt ja, och här märka vi ett annat också för henne
kännetecknande drag: denna osäkerhet, som gjorde, att hon aldrig
kunde bliva en dogmatica, aldrig kunde slå sig till ro på någon
inlärd sats, utan ständigt hade ett behov att spörja. Hennes förstånd
hade sagt ja, men ögat nej:

Hur plågsam var mig mången tid
För ögats och förståndets strid!

Månn’ det då var mig till en lycka,
        Att vettet äntligt seger fick,
Och att jag sökte undertrycka
        Allt vad från ungdomstycket gick?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free