- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
434

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av alla älskare av vitterhet, av allt folk av smak och sann lärdom.
Man var säker att i hennes hus finna det mest upplysta och bästa
sällskap, som ofta var tröttande för den, som ville åtnjuta hennes
attention odelt och fann i hennes solitära sällskap det angenämaste
av alla.» Men jämte detta mera vidsträckta umgänge hade hon
ock ett annat, mera intimt. Då hon blivit Tankebyggarordens
preses, anhöll hon, att sällskapet ville sammanträda hos henne.
Så skedde väl till en början, men småningom kom orden att
upplösa sig i en yttre och en inre cirkel. Majoriteten samlades hos
Eckleff; »vi övergåvo honom icke — säger Gyllenborg — men vårt
förnämsta stamhåll förblev hos fru Nordenflycht». Denna inre cirkel
bestod av Creutz, Gyllenborg, Klingenberg, Axel Reuterholm, Axel
Leijonhufvud och Carl Torpadius — de tre senare nu glömda, men
älskvärda och fint bildade personligheter. I detta kotteri läste var
och en upp sina dikter, man kritiserade varandra i all vänlighet,
och »våra sammankomster hos Aspasie slutades merendels med
en supé, där hon visade sig likaså behaglig, som hon varit det vid
skrivbordet, alltid intagande sitt rätta ställe, varhelst man kunde
henne finna. Timmarna försvunno under ett roligt skämt och infall,
som icke voro studerade.»

Fru Nordenflycht och den franska litteraturen.



Under denna tid blevo fru Nordenflychts intryck från den franska
litteraturen betydligt starkare än förut, och med all sannolikhet
voro hennes yngre vänner, Creutz och Gyllenborg, de, som ledde
hennes smak in i denna riktning. Hon hade börjat med att
ansluta sig till de karolinska poeterna, sedan till Dalin; nu blev
det nästan uteslutande till fransmännen. Redan 1753 skrev hon
sitt stora epos Tåget öfver Bält, som hon inlämnade såsom
tävlingsskrift till Vitterhetsakademien, dock utan att erhålla det åstundade
priset[1]. Denna hjältedikt är en klar imitation av Voltaires Henriade
och rör sig liksom denna med allegoriska väsen såsom »den falska
Politiken», Tapperheten, Friden m. fl., och till dem har fru
Nordenflycht sällat några nordiska gudomligheter såsom Bore och Äge.
Hon har även kastat in några rudbeckianismer och talar om
Riflafjällen, Glisön, Ledra och de nordiska »Yfverboarna». Såsom
poetiskt specimen är det hela onekligen mycket svagt, har inga
toner från fru Nordenflychts eget instrument, och man kan giva
de litteraturhistoriker rätt, som hålla före, att dikten nu närmast
gör ett komiskt intryck. Men en betydelse har dock Tåget öfver

[1] Detta tillföll i stället dansken Luxdorph för en latinsk dikt om samma ämne.
Fru Nordenflycht trodde, att hennes nederlag i akademien berott på Dalins intriger,
och fiendskapen mellan båda blev därefter betydligt skärpt. Fru Nordenflychts poem
trycktes först (1754) utrikes, i Cassel; sedan i Bergius’ Småsaker (1756).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free