- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
453

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett osårat samvete.» Ruinerade blevo dock varken svärfadern eller
mågen, och vid revolutionen 1772 erhöllo de en viss ersättning.

Så föga romantiskt än förspelet till Gyllenborgs äktenskap varit,
så lyckligt blev det likväl. Han gick fullkomligt upp i sitt hemliv,
i sin hustru och sina barn, och för poesien var han i varje fall
förlorad. Sin insats hade han gjort före 1763, och när han förlorade
kontakten med Creutz och fru Nordenflycht, förlorade han ock
kontakten med poesien. Han fortsatte väl att skriva nästan ända
till sin död 1808, och då vi hunnit till den gustavianska tiden,
skola vi åter möta honom, ehuru då blott såsom en relikt från
frihetstiden.

Självbiografien har givit oss vardagsmänniskan Gyllenborg, och
i denna se vi honom ytterst levande framför oss: otroligt naiv,
hederlig, särskilt efter frihetstidens måttstock, ehuru så litet som
möjligt någon stoiker, ej vidare begåvad, praktiskt småklok och
ganska mycket filister. Men det fanns också en annan Gyllenborg,
och även honom se vi levande framför oss i det porträtt, som
fanns i fru Nordenflychts salong. Levertin har i ord ypperligt
målat det: »en vacker ung man med ett äkta elegiskt Schillerhuvud:
hög, ungdomligt klar skaldepanna, förnämt böjd näsa, vek och buktad
mun, halsen revolutionärt bar utan krås eller halsduk mot den vita
skjortan, blicken svärmisk och borta». Det var den Gyllenborg, vid
vilken fru Nordenflycht fäst sig och som kommer fram i hans dikter.
Vi skola söka lära känna även honom.

Gyllenborgs första dikter.



Gyllenborg var tjugo år gammal, då han från Lund kom till
Stockholm. Av självbiografien att döma tyckes han då ännu icke hava
försökt sig som poet. Hans litterära beläsenhet var ej heller stor.
Han kände några antika poeter, av vilka satirikerna Horatius och
Juvenalis mest tyckas hava slagit an på honom, och av de moderna
hade han läst Boileau och Pope, kanske ock några andra. I
Stockholm råkade han samman med Creutz, och efter vad det förefaller,
var det Creutz’ exempel, som lockade Gyllenborg in på litteraturen.
Hans äldsta dikter, som infördes i första bandet av Våra försök och
som förmodligen skrivits, innan han blev »tankebyggare», sakna dock
all individualitet. Skall man tala om några litterära mönster, äro
dessa snarast Boileau och Dalin. Han uppger sedermera, att »Boileau,
min förste ledare, gav mig smak för satiren», men dessa satirer äro
mycket tama och beskedliga. I det andra bandet (1754) är han en
bland de flitigaste medarbetarna och har infört ett flertal nya satirer.
Icke heller de hava någon skarpare gadd, utan behandla ungefär
samma »moraliska» ämnen, som intresserat Argus. Det etiska
patos, som sedan blev Gyllenborgs styrka, saknas här ännu. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free