Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en rörelse, som sedan fick en mycket stor betydelse. 1748 hade
Montesquieu utgivit sitt banbrytande arbete Esprit des lois, vari
han framlagt sin ryktbara klimatlära. Enligt denna hade folken i
de kalla klimaten starkare viljekraft än sydländska folk, de voro
modigare, mera stridslystna, mindre mottagliga för smärtan än de
andra. Berglandets inbyggare voro mera frihetsälskande än
slättbygdens, härdigare och mera krigiska. Denna karakteristik av
nordbon skulle naturligtvis slå kraftigt an här i Sverige, och en
förberedelse fanns redan i rudbeckianismen. Denna hade väl företrädesvis
fäst sig vid Sveriges ålder, men hade ock kraftigt framhållit
»göternas» alla dygder. Genom Dalin fick denna göticism en
ny skiftning. Rollin, Dalins förebild, hade i sin historia givit en
idealskildring av skyterna, och då skyterna enligt Dalin voro
Nordens äldsta inbyggare, tog han helt enkelt upp detta parti i
första bandet av Svea rikes historia (1747), som kom ut tre år före
Rousseaus discours. Båda, Rollin och Rousseau, hade, såsom Martin
Lamm framhållit, begagnat samma källor för sin skildring av det
oskuldsfulla naturfolket, och deras målningar äro därför även i
detaljerna lika. Dessa herdeskyter voro enligt Dalin menlösa och
sedligt rena, »deras rikedom bestod i boskap, för vilkens födas
skull de flyttade från den ena orten till den andra. Deras hjordar
gåvo dem uppehälle, mjölk och honung tjänte dem till spis, ull och
hudar till kläder. De frågade ej efter guld och silver», och »de
levde väl utan större delen av de konster och vetenskaper, som i
Egypten och Grekland stigit så högt, men också utan list och en
skadelig finhet». Så kom Rousseau med sin discours, och nu blev
den av den sedeförslappande kulturen oberörda naturmänniskan
hjälten för dagen, icke blott den primitive skyten utan ock den
sederene, kraftfulle och fosterlandsälskande spartanen och
fornromaren, som ännu ej fördärvats av civilisationen.
Det är dessa strömningar, som gå igen i Gyllenborgs Vinterquäde,
där vi förnimma en genklang både av Montesquieu och av Rousseau.
Redan i den andra strofen stöta vi på klimatläran:
Du, som din svenska märg försvagar
I södra länders veklighet,
Du över Nordens vintrar klagar
Och ej din himmels förmån vet.
Oss rena kölden hälsan delar,
Och vädret, som kring fälten spelar,
Förfriskar både luft och blod.
Det snällt i sunda ådror rinner,
I muntra ögon styrkan brinner
Och vittnar om behjärtat mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
