Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom litteraturen, men som gjort sig dess mera gällande inom
sällskapslivet. Så kom la régence, då bigotteriet kastades över bord,
och libertinismen kunde nu framträda med öppet visir. Det var i
det ryktbara libertinkotteriet i Temple, som den unge Voltaire
mottog sina första intryck av livet.
Libertinismen är den franska skepticismen, det franska lättsinnet,
njutningslystnaden i förening med något av det franska
skönhetssinnet. Från kyrkligt håll fäste man sig mest vid libertinens
otro, vid hans hån av kyrka och dogmer. Men här kunde man
aldrig komma åt honom, ty sina speglosor kastade han ut blott
inom sällskapslivet, och han hade icke den ringaste lust att bliva
martyr för sin irreligiositet. Det var först senare, med Voltaire,
som libertinismen utvecklade sig till en ecclesia militans. De äldre
intresserade sig egentligen icke för hela saken, och de religiösa
frågorna voro dem hjärtligt likgiltiga. Deras frigjordhet framträdde
i stället och framför allt inom moralen, och här hyllade de öppet
läran, att det enda verkliga var sinnesnjutningen. Men denna
livsfilosofi hade många skiftningar. Några libertiner voro våldsamma
rucklare, andra snarast livskonstnärer, som vist förstodo att njuta
av allt, vad tillvaron bjöd, icke blott av de mera materiella
njutningarna, utan ock av de ädlare, av konsten, litteraturen, musiken,
sällskapslivet, och njuta utan bekymmer om livet efter detta och
utan att plågas av några farhågor för morgondagen, älskvärda,
lättsinniga och finbildade vivörer. Till detta släkte hörde Creutz redan
från ungdomen, och på äldre dagar karakteriserades han av Fabian
Wrede »såsom en älskvärd veteran på den stora världsbanan. En
lycklig originalitet och en lekande imagination gåvo honom ett
alldeles eget värde. Han var upplyst i alla ämnen, lätt talare, fri i
grundsatser, för fri i religionsämnen, hög, men olycklig spelare.
Också såg man honom ömsom filosof, statsman, litteratör, kurtisan,
roué, men alltid omtyckt. Hans geni, hans lätta och glada
framställningssätt behagade i den vackra världen, och alla personer av
en viss ryktbarhet stodo med honom i förbindelse. Poeten, artisten,
kompositören hämtade från hans imagination näring för sin egen,
aktören, dansösen rådfrågade hans smak.»
Denna förfinade epikureism är grunddraget i Creutz’ naturell, och
den ligger bakom hela rokokodiktningen. Men i denna ingå ock
andra element. Den franska klassiciteten hade, såsom vi minnas,
till huvudsyfte haft att döda den barock, som särskilt hade sitt
stamhåll i Hôtel de Rambouillet och dess ättlingar. Men i själva
verket hade detta icke lyckats, och i början av 1700-talet uppstod
barocken på nytt — såsom rokoko. Honoré d’Urfés preciösa roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
