Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår litteratur var detta något nytt — en park, där månen speglar sig
i källan och där västanvinden susar bland träden:
Du täcka bloss, som med ditt bleka sken
Försilvrar denna park, förtjusar dessa nätter!
Om Zephis trampar mina ben,
När hon vid källans brädd sig efter vanan sätter,
Glöm ej att då dess skugga måla av,
På det min sorgsna hamn, som svävar här allena,
Med hennes kunde sig förena
Och jag en himmel finna i min grav.
Du västanväder, när du andas
Och leker kringom Zephis famn,
Låt mina suckar med dig blandas
Och sorla stundom fram mitt namn.
Och du, du sista suck, som drivs från bröstet ut,
Om dig en pust så lyckligt kunde föra,
Att du hann fram till Zephis’ öra,
Så viska om mitt kval, min kärlek och mitt slut.
Sommarqvädet.
I det tredje häftet av Våra försök har Creutz — utom en liten
fabel — infört dikten Sommarqväde, som är vår första landskapsdikt
och därför intar en märkesplats i vår litteratur. I viss mån
stammar denna diktart från antiken. Dess pastoral var ju till hälften
en landskapsdikt, och dessutom hade man rena landskapsskildringar
såsom Vergilius’ Georgica. Den franska klassiciteten hade icke haft
något sinne för naturen; dess intresse var människans själsliv,
och det var först hos engelsmännen i början av 1700-talet, som
landskapsdiktningen uppstod på nytt. I viss mån kan sägas, att den
inledes av Pope med dikten Windsor Forest, men namnet lovar
mer än själva dikten håller, ty Pope hade i själva verket aldrig sett
naturen och kunde därför ej måla den. Den natur, som kommer
fram i Windsor Forest, är ej den engelska, utan en stiliserad
antik, och den ojämförligt största delen av dikten upptages av
digressioner. Pope gav likväl uppslaget, och detta fullföljdes kort därefter
av skotten James Thomson, vars samlade fyra årstidsdikter utkommo
1730 och gåvo väckelsen till hela den under 1700-talet så ytterst
populära årstids- och landskapsdiktningen. Den, som införde denna
inom den svenska poesien, var Creutz, vilken, såsom Castrén visat,
tyckes hava läst både Popes Windsor Forest och Thomsons The
seasons, som då ännu icke var översatt på franska. Men han har
icke imiterat dem och gav sin dikt formen av ett jämförelsevis kort
ode, icke av ett utförligt beskrivande poem. Hans sommarkväde
står fortfarande närmast den antika och den franska pastoralens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0567.html
