- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
513

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berch och Wallenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Björnståhl gav i hebreiska, var Wallenberg mycket måttligt
intresserad, men dess mer för det glada studentlivet. I Uppsala funnos vid
denna tid många kvicka och begåvade östgötar, Svea rikes blivande
ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom, som var jämnårig med
Wallenberg, Samuel Gustaf Harlingson, som var sex år äldre, och ännu
några andra. Harlingson var en litterärt bildad och intresserad man,
vilken sedan såsom lektor vid Linköpings gymnasium kom att
utöva ett stort inflytande på de unga fosforisterna, vilkas kärntrupp
utgjordes av östgötar. I Uppsala hade han bildat ett glatt
ordenssällskap, Uppsala tunnor, i vilket Wallenberg och Lindblom
intogos, och det var här, som den förre fick sina första intryck, vilka
sedan blevo bestämmande för hans syn på livet. I ett suplag —
skrev han — »där Harlingson var preses och jag ledamot, vankades
så mycken esprit, så många rim och galanta saker, att hela
Björnståhls hebreiska kollegium aldrig varit så uppbyggligt». Den första
Uppsalavistelsen blev dock ganska kort, ty på vanligt sätt måste
Wallenberg ge sig ut att konditionera såsom informator, kom först
till Västervik, så tillbaka till Uppsala och till sist till Göteborg,
och över allt tyckes han hava verkat såsom en apostel för Uppsala
tunnor; i Göteborg var han med i ett liknande sällskap, vars
ordenspoet han synes hava varit, och man har kvar flera ordensvisor, som
han skrivit. Några äro mycket mustiga, men andra ha en mera
ideal färgton, som erinrar om Awazu och Wallasis. Så heter det i en:

        Enighetens hand
        Knutit har vårt band,
Som skall tid och skiften trotsa.
        Agg och avund bävar
        För de trogna nävar,
Som vår fasta vänskap stärka.
        Vita sidenbanden
        Med den blåa randen
Rent och ärligt bröst bemärka.
        Rädda vän i nöd,
        Ren i liv och död
Är vår dyra ed och regel.


Från den idoga handelsstaden skrev han till vännen Lindblom
ett brev, i vilket han gav ett skämtsamt överdrivet och karikerat
porträtt av sig själv. I och för sig är det ett litet mästerstycke
och visar Wallenbergs tidigt utvecklade förmåga att teckna
karaktärer: »Jag är vetgirig och nyfiken, men tål aldrig arbete. Jag älskar
vett, men hatar lärdom. Jag läser mycket och lärer litet, är mera
för det granna än det grundliga. Därför har jag ock samlat mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free