Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagars. Och dessutom hade man 1754 engagerat ett italienskt
operasällskap, som stannade här i tio år, men som till sist av
ekonomiska skäl måste avskedas; den franska truppen stannade däremot
ända till tronskiftet 1771. Den spelade dels inför hovet, dels inför
allmänheten, i det senare fallet på Bollhuset. På lustslotten
inrättades särskilda teatrar, och av dessa finnes ännu den på
Drottningholm kvar: den byggdes 1764—1766 och efterträdde en äldre,
som nedbrunnit.
Wrangels dramer.
På grund av detta intresse för fransk dramatik försummades
alldeles den svenska, och under tiden 1741 till 1771 — således på
trettio år — trycktes endast omkring femton svenska original. Blott
under den Svenska skådeplatsens första år, 1737 till 1741, gjordes
ett allvarligare försök att skapa ett svenskt drama, och detta försök
avlopp knappast lyckligt. Den ej vidare långa raden av svenska
»tragedier», skrivna för Svenska skådeplatsen, inledes av Erik
Wrangels Fröken Snöhwits tragædia, som uppfördes i december
1737. Författaren var ej längre en ung man, utan över femtio år,
och blev kort därefter riksråd. Hans drama är ganska egendomligt,
och avsiktligt eller omedvetet försöker han här att förena äldre
svensk och modern fransk dramatik. Hans ämne var den bekanta
folksagan om prinsessan Snöhvit, som förföljdes av sin elaka
styvmoder Ranunca, »änkedrottning och trollpacka», vilken genom sina
trollkonster lät prinsessan försvinna i en jordkula, men som till sist
fick en sådan lön, som »trollpackor tillhör». Valet av ämne
påminner, som man finner, icke om Lejonkulans dramer, utan närmast
om Messenius’ och pekar således ganska långt tillbaka i tiden.
Alldeles samma ämne som Messenius valde han i sin nästa tragedi,
Torilla eller Regner och Swanhwita, som uppfördes i september
1738. Båda göra därför ett ganska naivt och ålderdomligt intryck,
och liksom i 1600-talets dramer har Wrangel också inlagt komiska
mellanspel — i Snöhwit ett par dialoger mellan en piga och en
dräng, och i Torilla några herdescener, som ej hänga hop med
huvudhandlingen. Detta samband med Messenius’ mer än hundra
år tillbaka i tiden liggande dramer förefaller vid första blicken
onekligen överraskande, och man kunde tycka, att det hade varit
naturligare, om Wrangel anknutit till Lejonkulans betydligt yngre
och vida mera konstnärliga dramer. Men härvid bör man erinra
sig, dels att dessa senare voro otryckta och för Wrangel
förmodligen okända, dels att de voro väl lärda och därför troligen aldrig
varit folkliga i samma mening som Messenius’. Dennes stycken
däremot åtnjöto fortfarande en stor popularitet inom folkets bredare
lager. Swanhwita trycktes i en upplaga av 1727, Disa kom under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0640.html
