Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månn’ ej en narr så lik på svenska härmas kan
Som i sin franska dräkt? Jo, säkert går det an.
Nog ha vi ämnen haft, men ingen, som dem ställt
Uppå teatern fram och i sitt rätta fält,
Ty låt oss pröva på.
Syftet var således icke direkt estetiskt utan patriotiskt — och
hattarna voro ju i detta fall den karolinska tidens arvtagare. Men
man levde under utilismens och moralens årtionden, och man var
därför angelägen om att framhålla teaterns nytta. Ty endast ur
den synpunkten kunde dess tillvaro försvaras. Den teater, man
invigde, skulle bliva en sedeskola, och det var detta, som
Gyllenborg framhöll i epilogen till Swenska sprätthöken. Välan då —
säger han till sprätten — om ingen medicin kan hjälpa dig, så
råder jag dig att fly vår teater,
Men I, som icke tro, att I allena fått
All klokhet till er lott,
Välkomna ofta hit att se vårt skådespel,
På det vi rätta må med flit varandras fel.
Figurerna äro, såsom man kunnat vänta, typer, och lustspelets
syfte är att åskådligt förfäkta en moralisk tes. Frågan var den just
då för tiden brännande: huru skulle man ställa sig till det starka
inflytandet från den franska kulturen? Att betrakta dramat såsom
ett oförbehållsamt inlägg mot den franska bildningen torde icke
vara riktigt; snarare finner man här den under frihetstiden så
omtyckta justemilieu-ståndpunkten, och författarens egen mening framgår
genom motsättningen mellan lustspelets tre huvudfigurer: greve
Hurtig, baron Stadig och junker Torbjörn Ränterik. Greve Hurtig
kommer just från Paris och återvänder såsom en sprätt, en narr,
som talar en fransk-svensk rotvälska och föraktar allt svenskt. Men
i själva verket känner han alls icke den franska kulturen. Hurtigs
betjänt karakteriserar i detta fall ganska gott sin herre. I Paris —
säger han — är det ej så lätt för en främmande att göra
bekantskaper. Men däremot tränga sig franska petits-maîtres på honom,
föra honom in i sällskap, där spel och andra odygder bedrivas och
där han blir en sådan narr som en hel hop av dem, som komma
hit hem igen och sedan vilja inbilla sina landsmän, att de haft de
förnämsta bekantskaper i Frankrike. Med andra ord: de hava blott
lärt känna det sämsta umgängeslivet i Frankrike. Motsatsen till
greve Hurtig är Torbjörn Ränterik, en råbarkad lantjunkare, en
tölp, som saknar alla sällskapsvanor, som aldrig rest, som icke kan
något annat språk än svenska och som blir nästan värre åtgången
än greve Hurtig. Justemilieu intages av baron Stadig, och i honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0656.html
