Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentliga i Modées bägge pjäser är så att säga harlekinaden, och
den verklige hjälten i båda är betjänten Truls, som även uppträdde
kostymerad som harlekin. Gyllenborg hade sökt att skapa en verklig
komedi, redan Dalin hade högst betydligt närmat sig farsen, och
Modées stycken äro faktiskt harlekinader, således i viss mån ett
återfall till 1600-talets pickelheringsspel.
Sådana passade onekligen bäst för
publikens bildningsgrad, och Modée ägde en
verklig vis comica, som satte honom i
stånd att hålla åskådarnas skrattmuskler
i rörelse. Truls är en blandning av dumhet
och slughet, men framför allt en spjuver,
som älskar kanaljeriet för dess egen skull
och som har ett oförbränneligt gott lynne.
Särskilt till sin fördel är han i Håkan
Smulgråt, där han genom sina don juanslater
förstår att balansera mellan de två rivalerna
om hans kärlek, Maja och Ingrid, och där
Håkan hela tiden betraktar honom såsom
mönstret för en trogen tjänare. Mindre
begåvad är han i Fru Rangsiuk, där han från betjänt upphöjes till
bokhållare och där hans »honetta ambition» på ett roligt sätt
parodierar herrskapets. I varje fall — det är gott lynne och fart i
Modées båda stycken, och förmodligen voro de också de, som mest
slogo an på publiken.
 |
| Christoffer Knöppel. Silhuett i Wadströmska samlingen. Finlands statsarkiv. Helsingfors. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
