Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonhundrasextiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONHUNDRASEXTIOTALET
Riksdagsklubbarna.
Vi hava nu hunnit fram till den mörkaste
perioden i vårt lands senare historia. På
mindre än ett halvt århundrade hade
frihetstidens författning lidit fullkomlig bankrutt,
och Horns visa regering var numera blott
ett minne. De äldre årtiondenas
aristokratiska rådsvälde hade förbytts nästan i
pöbelanarki, och den verkliga makten hade
övergått till några dolda och oansvariga
partigängare, som på riksdagsklubbarna avgjorde statens angelägenheter.
Huru det gick till på dessa klubbar, skildras i flera av denna tids
dagböcker. Så skriver den unge Johan Gabriel Oxenstierna i sin
dagbok den 28 juni 1769: »I afton var jag på klubben — ett ställe,
som jag förr ej sett, men som förtjänar att betraktas för att kunna
döma om det folk, som styr vårt rike. Här ser man kringom många
bord en hop folk sysselsatta att spela och svärja. I den enes ögon
målas harm och raseri och i den andres glädjen över en lycklig
vinst. Utur dessa kretsar uppstiga tjocka dunster av en svart
tobaksrök likasom ifrån spetsen av ett eldsprutande berg. Här rinna
strömmar av dricka från en kullslagen butelj bland skärvor av
sönderslagna tobakspipor. Än krossas glas mot väggarna, än ser
man golvet överströs med sönderslitna kort — oskyldiga offer för
en förargad spelare. Längre bort hör man halva ord av politik
och riksdagsgräl. På detta ställe bo alla fåfänga förslag, ostadiga
lagar, bestickningar, falska rykten... Satser försvaras och bestridas
med lika okunnighet och lika envishet. Dårskap och fylleri taga
varandra i famn, och det lilla förstånd, en adelsman har, dränker han
här i floder av punsch. Han tycker sig hava försvarat friheten,
när ingen kan hindra honom att dricka så många glas han behagar.
En annan lovar med högra handen sin ära och sin tro och tager
bakom ryggen mutor för nästa votering med den vänstra. Man
gör heliga löften och skrattar åt, att man beslutit att ej hålla dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0665.html
