Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitet »för att underhålla en medelmåttig professor, som mot
särskild betalning inpräglar gräl och pedanteri hos den studerande
ungdomen». När de akademiska disputationerna omnämnas, är det
vanligen för att driva med dem. Så berömmes ironiskt en disputation
De propagatione animæ humanæ (om människosjälens fortplantande),
ty »det kan ej annat än gagna och förnöja hela den lärda världen
att äntligen få veta det rätta sättet att göra själar, vilket allt
hittills varit en hemlighet för de största fortplantare». De akademiska
festerna skildras i samma ton. Då Lunds universitet 1781 firade
kronprinsens födelsedag, omtalar Stockholms-Posten, huru »director
musices magister Wenster uppförde en ljuvlig musik, därunder hans
lille son om sju år slog på pukorna, vilket av allt tycktes frappera
mest, man undantager dock orationen, som därefter hölls av
magister Sv. Wetterberg, nota bene på heroisk latinsk vers och vilken
bör lämnas företräde».
Men om själva undervisningen ej berördes av de nya idéerna,
så tyckes den akademiska ungdomen dess mera — och icke till
det bättre — hava tagit intryck av dem. 1776 besökte Gustaf
Johan Ehrensvärd Uppsala, och i sin dagbok nedskrev han några
reflektioner över universitetsförhållandena. Måhända är skildringen
åtskilligt överdriven, men i huvudsak torde den nog vara riktig.
»I Uppsala» — skriver han — »klagades över studiernas förfall och
ett hotande barbari. Denna ohyggliga spådom tyckes dagligen
vinna allt mer och mer i sanning, då man ser på den ungdomens
levnad, som nu tillskapas. Okunnighet hos dem, som lära, och
olust hos dem, som skola läras, giva icke stora framsteg. Omtanke
att få belevenhet för att vinna insteg uti ett ungt hov, där all
ungdom antages och accueilleras, blir det enda föremålet. Man lär sig
snarare dansa än skriva sitt namn. Man börjar sedan att påtänka
utvägar att köpa tjänster; den ena knappt erhållen, förr än den
andra efterfikas. Så går det med adeln. I Uppsala är nu ingen
enda adelsman, som lär sig vetenskaper; man lär sig litet språk
för att kunna tala vid hovet eller förstå teaterarbeten; man lär sig
dansa för att få figurera i en balett och något rida i ett lyckligt
hopp att visa sig i skjutsridning eller till ett nec plus ultra för all
ambition synas i en ringridning. De av ofrälseståndet överge
vetenskaperna, efter de varken giva bröd eller anses.» Han övergår
därefter att tala om tillbakagången inom lärarkåren: »Gamle Linnaeus
är förfallen och tycks vissna bort med sin vetenskap. Han har ingen
efterträdare. Dess son har ärvt dess namn, men ej dess kunskaper»,
och den nya tiden hade inga stora vetenskapliga namn, som kunde
jämföras med frihetstidens. I sak har Ehrensvärd här tvivelsutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
