Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underdånighet föreställa: att den skyldighet, som härigenom ålades akademiens
ledamöter, bleve så mycket svårare att uppfylla, som den skrift,
vilken av en ledamot över ett prisämne författades, borde tjäna till
mönster enligt själva orden i stadgarna; att ingen av akademiens
ledamöter vore nog förmäten att tro sig kunna lämna allmänheten
mönster i vad slag de ock vore; att därest någon skulle vara nog
lycklig att åstadkomma ett arbete, som närmast nådde
fullkomligheten, skulle dock det namn av mönster, varmed stadgarna
stämplade detta arbete, helt visst göra allmänheten motsträvig att erkänna
dess värde.» Det hjälpte emellertid icke, ty konungen höll i sig.
Akademien måste nu lotta om bergverkens skald. Men redan här
visade sig orimligheten i föreskriften. Skulle Fersen, Hermansson
och dylika akademiker, som aldrig skrivit en rad vers, deltaga i
lottningen och möjligen åläggas att dikta ett poem? Man anhöll därför
att få inskränka lottdragningen till dem, »vilka genom skaldearbeten
gjort sig kända». Sedan detta bifallits, lottades, varvid lotten föll
på Kellgren. Emellertid tyckes man, ehuru protokollet därom
ingenting nämner, hava fått tolka paragrafen så, att den ifrågavarande
skyldigheten blott då skulle inträda, så vida ej heller det andra
året någon tävlingsskrift kunnat belönas. Ämnet utsattes i varje
fall på nytt, och åter inkommo två tävlingsskrifter — båda tyvärr
pekoral. Kellgren granskade dem i ett gnistrande kvickt utlåtande,
som slutar med orden: »Det har i följd av våra stadgar och ett
blint ödes beslut blivit mig ålagt att i förevarande ämne på
akademiens vägnar författa ett poem till mönster för svenska snillet.
Jag har ej uppfyllt denna plikt av det enda skäl, att jag icke kan
uppfylla den, och jag anhåller, att akademien täckes stödja detta
skäl mot den högre befallning, vars olydnad intet annat än
omöjligheten gör förlåtlig. Man pålägger ej Pasch att måla landskap eller
Martin porträtt.» Konungen var närvarande, då detta yttrande
upplästes, men — teg, och därmed var frågan bragt ur världen. På
själva principen höll konungen dock fortfarande.
Den uppgift, som i Gustav III:s ögon var den förnämsta: att
avgiva mönster för litteraturen, var i själva verket redan vid akademiens
stiftande en föråldrad åskådning. Den tillhörde renässansen och
Boileaus århundrade, och här i Sverige hade redan Thorild uppträtt
med snillets krav på frihet och obundenhet av alla regler och
förebilder. Så vida akademiens uppgift begränsades till att skriva regler
och utgiva mönsterskrifter, hade den 1786 knappt något
existensberättigande, och de tider inom den svenska litteraturens historia,
då unga författare sökt bilda sig efter den smak, som förmodats
vara gällande inom akademien, ha snarast varit de sterilaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
