Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De nya estetiska åsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upkomst och fall hos sårskilte folkslag, samt slutligen i sina
föreläsningar. I Upsala Tidningar börjar Neikter sitt referat av den
förstnämnda disputationen: »Erfarenheten har överflödigt bevisat,
huru litet regler gagna poeter. Regler i skaldekonsten böra icke
vara annat än rön på vad
som behagat eller icke.
 |
J. F. Neikter.
Oljemålning av L. Pasch d. y. Uppsala universitet. |
Aldrig har man ännu sett,
att Aristoteles’ och Scaligers
poetiker hava uppeldat
någon kall skaldeande, men väl
har det blivit anmärkt, att
den grekiska, latinska och
fransyska poesien synligen
förlorat, sedan Aristoteles,
Horatius och Boileau utgivit
sina Artes poeticæ. När ett
skaldestycke intager och roar,
när det hänrycker till gråt
eller löje, är det lika så
narraktigt att rådfråga
Aristoteles, om jag får gråta eller
le, som att förkasta den
maten, som smakar mig väl,
endast därför att den icke är
tillagad efter kokboken.»
Alldeles samma sats upprepar han i inträdestalet. Åtminstone den sista
vändningen är nog, såsom Albert Nilsson påpekat, lånad från Molières
Critique de l’école des femmes — om i första eller andra hand må
lämnas osagt, ty jämförelsen hade övergått till ett commune bonum för
alla regeltvångets motståndare. Men även Voltaire hade i sin 1727
tryckta Essai sur la poésie épique opponerat sig mot klassicitetens
regeltvång. Och denna essay, som i mycket förebådar Montesquieu,
hade tydligen gjort ett starkt intryck på Neikter. Reglerna —
säger Voltaire — äro antingen onyttiga eller falska. Men även om
de vore riktiga, vartill tjäna de? Homeros, Vergilius, Tasso, Milton
ha icke följt andra föreskrifter än sitt snilles. De store hindras av
dylika regler, och för de svaga äro de till föga hjälp. Men Voltaire
förmådde icke att tänka ut och tillämpa denna tanke så, som
sedermera Young, han blev icke någon banbrytare som den unge Goethe,
utan återgick ganska snart till »reglerna». På samma sätt är det
med Neikter. Hans ställning — säger Albert Nilsson — »till
regelproblemet är mycket osäker och svävande. Någon konsekvent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0241.html
