Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gustavianska neoantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulptur och arkitektur. Någon stor skapande konstnär som Sergel
var Masreliez icke, snarare en konstteoretiker, som tog starka
intryck av de då nya teorierna. I Rom gjorde han bekantskap med
Winckelmanns vän Raphael Mengs, från vilken han, efter vad det
tyckes, fått många av sina idéer, och å sin sida påverkade han nog
Sergel och Ehrensvärd. Till den senare, som gjort en utflykt till
Neapel, skrev han ett brev, som alldeles återgiver Winckelmanns
konstuppfattning: »Romarna hava haft lätt att pryda Rom med Greklands
mästerverk, men de hava aldrig kunnat annat än närma sig dess stora
mönster. För att utmärka sig i konsterna är det icke tillräckligt
att bilda sig efter original; man måste förstå och gripa det sanna,
det naturliga, — nej, icke heller detta är nog: man måste gripa
naturen själv. Grekerna, som hade en livlig och fin esprit, voro
lämpliga härtill. Romarna saknade denna. Ofta verkar skillnaden
i klimat olikheten hos människor som hos växter. Det naturen varit
för grekerna, hava grekerna varit för romarna.» Och han fortsätter
alldeles i Winckelmanns anda: »Att icke taga grekerna till mönster,
att ej bilda sig efter dem, är att övergiva den fruktbara källan för
allt skönt. Grekerna ensamma hava fattat det sanna sättet att tänka
och att uttrycka tanken.» Det är denna uppfattning, som ligger
bakom Ehrensvärds konstfilosofi, och utan tvivel har bekantskapen
med Masreliez haft en stor betydelse för denne.
Dessa idéer lågo då så att säga i luften. 1600-talets franska
måleri, Poussins och andras, hade ju varit klassicistiskt. Med det
nya århundradets början hade väl rokokon kommit såsom en reaktion,
och denna behärskade smaken vid den tid, då Tessin gjorde sina
inköp i Paris. Inom rumsdekorationen — något också inom
arkitekturen — hade kineseriet kommit på modet. Men rokokons
maktställning var endast av en kort varaktighet, och vid århundradets
mitt började andra vindar att blåsa, dels i samband med fynden i
Pompeji och Herculaneum, dels i följd av Caylus’ och andra
arkeologers opposition: »räta vinklar, horisontaler och vertikaler ersätta
rokokons mjuka kurvor», och inom dekorationen efterträdes rokokon
av Louis XVI-stilen. Det var denna tid, som sammanföll med
Masreliez’ utbildningsår. I Pompeji hade han tillfälle att studera
den antika rumsdekorationen, och även i Rom funnos rester av det
antika måleriet: Aldobrandinska bröllopet, Trajani thermer m. m.,
och då han 1783 vände tillbaka till Sverige, var det såsom en
pioniär för denna nya smakriktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
