- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
286

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmodligen genom Clewberg, hava blivit introducerad hos operans
damvärld, och i varje fall finna vi honom vid återkomsten mycket lierad
med denna. Det var dess skald han nu blev. I maj 1779 dog en
ung, mycket lovande skådespelerska, Ulrika Rosenlund, som bl. a.
utfört huvudrollen i Racines Iphigénie. Hon fick en vacker
begravning med musik av hovkapellet och en sorgekantat, som författats
av Kellgren till musik av Uttini. Kantaten, som utfördes i
Riddarholmskyrkan, är naturligtvis i stil med ställets karaktär. Men ungefär
samtidigt avled en fransk dansös, Ninon Dubois eller Le Clerc, och
även åt hennes minne ägnade Kellgren en dikt, som icke var ämnad
att föredragas i någon kyrka, utan i stället vänder sig till Olympens
makter: »Erato och kärleksgudar, gråten: Dubois lämnat er!» Han
kan därför mera öppenhjärtigt framlägga sin livsfilosofi, och han
gör det, ehuru han är medveten om, att denna skall väcka
opposition, särskilt då han vågar prisa den avlidnas »dygd»:

Och du, som under sken att lyda kyskhets lagar,
        Dock hemligt lyder ditt begär,
        Som en Lucretia alla dagar,
        En Phryne alla nätter är;
Vad! du också uppå min lovsång klagar?
Vad! du också mot nöjets döttrar svär?
        Ack! säg, vad gagnar ditt besvär
        Att dig från tadlets åsyn stänga?
Dess hundra ögon dock med lätthet genomtränga
        Den glesa larv, du för ditt anlet bär.


Den vackra Ninon hade varit en kärlekens prästinna. Men likväl
var hon dygdig: »Antingen — skriver Kellgren i en not till poemet
— »gives ingen dygd eller ock är den gemensam för båda könen,
och en hederlig flicka bör betyda detsamma som en hederlig karl.
Kan då ej ett fruntimmer falla annat än baklänges? — frågar den
vise Young. Och varifrån härflyta så många olyckliga äktenskap,
om icke därav att kyskheten är den enda dygd, vartill en flicka
uppfostras; och då hon med mycken möda kan bevara densamma,
tror hon sig därigenom vara frikänd från alla övriga skyldigheter
såsom ädelmod, godhet, välgörande, vettighet, vänskap, sedighet.»
Dessa egenskaper äro dock de väsentliga, och det var i denna
sanna bemärkelse, som den vackra Ninon Dubois förtjänt att kallas
dygdig. »Fördomar och skrymtan skola ropa häremot, men de
överröstas av flera hennes landsmän, som rönt hennes hjälpsamhet, de
överröstas av tvenne hennes levande älskare, av vilka hon frälsat
den ene från gäldstugan och till den andre testamenterat all sin
egendom». Så hänsynslöst öppet hade ingen hittills vågat förkunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free