Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmodligen genom Clewberg, hava blivit introducerad hos operans
damvärld, och i varje fall finna vi honom vid återkomsten mycket lierad
med denna. Det var dess skald han nu blev. I maj 1779 dog en
ung, mycket lovande skådespelerska, Ulrika Rosenlund, som bl. a.
utfört huvudrollen i Racines Iphigénie. Hon fick en vacker
begravning med musik av hovkapellet och en sorgekantat, som författats
av Kellgren till musik av Uttini. Kantaten, som utfördes i
Riddarholmskyrkan, är naturligtvis i stil med ställets karaktär. Men ungefär
samtidigt avled en fransk dansös, Ninon Dubois eller Le Clerc, och
även åt hennes minne ägnade Kellgren en dikt, som icke var ämnad
att föredragas i någon kyrka, utan i stället vänder sig till Olympens
makter: »Erato och kärleksgudar, gråten: Dubois lämnat er!» Han
kan därför mera öppenhjärtigt framlägga sin livsfilosofi, och han
gör det, ehuru han är medveten om, att denna skall väcka
opposition, särskilt då han vågar prisa den avlidnas »dygd»:
Och du, som under sken att lyda kyskhets lagar,
Dock hemligt lyder ditt begär,
Som en Lucretia alla dagar,
En Phryne alla nätter är;
Vad! du också uppå min lovsång klagar?
Vad! du också mot nöjets döttrar svär?
Ack! säg, vad gagnar ditt besvär
Att dig från tadlets åsyn stänga?
Dess hundra ögon dock med lätthet genomtränga
Den glesa larv, du för ditt anlet bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
