Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att pröva, huru långt akademien tålde kallt stål. Till tävlingen
1780 inskickade han därför två poem, en fabel, Om förståndet och
lyckan (sedan omarbetad till Jordens skapelse), och Målning af
inbillningsnöjen (sedan kallad Våra villor). Intetdera erhöll något
pris. Den förra dikten är väl ett mera oskyldigt skämt, ehuru
bockfoten även här sticker fram, men dess mera brännbart var
ämnet i Våra villor. Några dagar, innan prisbedömningen skedde,
hade Kellgren råkat Liliestråle, som berättade för honom, att några
stycken inkommit till akademien, i vilka »djävulen framlyste». Av
de tävlande poemen fann väl akademien Kellgrens vara »det
lyckligaste, men något anstötligt i moraliskt avseende», något pris
kunde därför ej tilldelas dikten, och i stället fann akademien nödigt
att »rekommendera våra tävlande snillen en anständig varsamhet
vid nyttjandet eller imitation av vissa nyare så kallade klassiska
auktorer, hos vilka, ävensom hos de äldre, förekommer stundom,
vad religion och sedelära tillåta oss väl att anmärka, men icke att
låna och med nyare tankar sammanblanda». Redan 1781 tryckte
Kellgren emellertid Våra villor i Utile Dulcis Vitterhetsnöjen, och
såsom ett svar till den vittra areopag, som underkänt hans dikt,
skrev han troligen redan nu den kvicka satiren Fåglarnas
vitterhetsakademi, som dock först 1783 intogs i Stockholms-Posten —
således sedan Vitterhetsakademiens saga redan var all och poemet
ifråga icke längre kunde anses hava någon individuell adress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
