- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
377

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

auctorsuppträde, full av annan eld och ära». I början av nästa år, 1783,
funderade Heurlin på att köpa en lantegendom, på vilken de båda
vännerna såsom Rousseaus sanna lärjungar skulle bosätta sig, fjärran
från städer och kultur. Men nu hade Thorild ändrat mening:
”Återkalla mig i naturen? Jag tillhör den ej mera så häftigt och
uteslutande. Världens, lyckans och ärans charmer äro mig närmare,
Rys ej, min vän! Naturen är vårt tempel, ej vår alldagsboning.»
Heurlin höll emellertid i sig: »Naturen, säger du, är vårt tempel,
ej vår alldagsboning. Men är icke du dess präst och beständige
invånare?» »Nej — svarade Thorild — jag är ej en naturpräst, så
litet som en världsträl: en dödlig vis, ej fästad vid någon annan
krets än det renaste och ädlaste människosinnes. Jag måste se,
njuta världen och naturen», och jag kan icke — tillade han i
ett följande brev — »känslodö i din naturgrav». Med den
Gessnerska kvietismen var det således slut, och den handlingskraft, som
fanns i Thorilds natur, hade nu under striden brutit fram. Denna
hade emellertid avstannat redan i april 1782 för att likväl åter
flamma upp på hösten följande år. Anledningen var en orimmad,
i Stockholms-Posten införd dikt av någon Thorildsbeundrare. Den
var mycket klen och framkallade ett genmäle — troligen icke av
Kellgren:

Min herre!

Ni skriver rätt poetiskt,
Men svenskan till sin skaldkonst
Behöver också rimmen,
Ty annars blir det prosa.


Nu grep Thorild själv till pennan och inskickade två dikter till
tidningen. Den första var Försök till orimmad vers, vari han på
ett ganska lyckligt sätt omskrev imitatorns dikt till en högstämd
hyllning åt stoicismen. Rimmet — tillägger han — hjälper svaga
tankar, men fjättrar de höga, och insändaren får följande svar:

Ni skriver rätt poetiskt,
Men fastän rimmets verselag
Urgammalt är och getiskt,
Har det dock ett omisteligt behag.


Det är icke rimmet, som gör poesien. Och för att visa detta
bifogade Thorild en hyllningsdikt till rimmet — på orimmad vers:
»En tio grader större skald än jag skulle upphöja rimmet så
förtjusande, att hela världen ville skriva orimmat». Efter ytterligare
en replikväxling mellan Thorild och insändaren tog Kellgren i oktober
till orda med den mördande dikten Nytt försök till orimmad vers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free