Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var paradoxen, och en god paradox innehåller i regeln en sanning.
Det kan ej nekas, att 1700-talets kritik — ehuru visserligen ej
Kellgrens senare — varit småaktig och framför allt fäst sig vid
»felen». Det var mot denna kritik, Thorild gjorde revolt: »Den
ovärdigaste av all träldom införes uppå oss icke av en
envåldskonung utan av en skolmästare». Med sina paradoxer och sin
lågande deklamation fastslog han dock de stora, vida synpunkterna
för kritiken. Det är — skriver han — »endast de nya och dristiga
snillen, som mänskligheten har att tacka för allt, och om deras
eldiga och stora verksamhet kastat dem i några irringar, så visa
oss själva dessa irringar mera av sanningens och skönhetens rike
än tillhopa alla kalla och säkra trampare på sin enda stråt». Det
är i fastslåendet av dylika satser, som arbetets betydelse ligger.
Egendomligt nog observerade Thorild icke, att de ungefär samtidigt
förkunnades av Kellgren i dennes Bellmansessay.
Striden med Leopold.
Knappt hade han emellertid avslutat Critik öfver critiker, förr än
han kastade sig in i en ny strid, denna gång med en motståndare,
som varken hade Kellgrens nobless, hans vida synpunkter eller
hans ärlighet. Det var Leopold, som Thorild 1786 trodde skola
bliva »en basun för mina gudomligheter» och som han ännu vid
avresan till England utnämnde till den svenska vitterhetens konung:
»Svenska parnassen, som ej duger att vara republik, vill en konung,
kallar den ende och högste. Njut denna utsikt. Jag, utan avund av
för mycket högmod, flyr och välsignar dess regering.» Ingen kunde
likväl av naturen vara mindre ämnad till Thorildian än Leopold,
och han hade, sedan de båda skilts, funnit det vida fördelaktigare
att efterträda den döende Kellgren såsom vitterhetens konung än att
göra tjänst som Thorilds vasall. Ett tillfälle till öppet krig yppade sig
snart. En kapten von Bilang hade utgivit en broschyr i myntfrågan,
och om denna uppstod det i början av 1792 en förbittrad
tidningspolemik, i vilken även Thorild kastade sig in, först med några
artiklar i Stockholms-Posten och sedan med broschyren Det enda
nödvendiga för et rikes financer, i vilken han på sitt livliga sätt
förfäktade en oinskränkt handelsfrihet och för övrigt i det hela
ganska sunda ekonomiska principer. Endast några dagar därefter
var Leopold färdig med en motskrift. I förbigående hade hans
Oden fått en speglosa i Critik öfver critiker, och Leopolds första
avsikt hade varit att giva ut en motskrift mot Critiken, men nu
ändrade han sig och skrev i stället Bref till den store och
märkvärdige författaren Th..., hvilken efter att hafva gjort sin lagstiftning
i vitterheten, gick och gjorde sitt nödvändiga i finanserna — det sista
en kvickhet, som Leopold i sitt eget intresse hade kunnat bespara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0454.html
