Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rdr i respengar, och i maj skrev han, att han ej hört det ringaste
av Lidner, sedan denne över Wismar och Rostock begivit sig till
Stockholm: »Nu efteråt har jag erfarit hans illpariga skälmstycken,
huru nätt han bedragit skomakare och skräddare. Gud vet, hur
det går honom! Men aldrig tror jag det går väl. Han sade ofta
om sig själv, att endera blir jag en stor man eller en usling.» Att
Lidner likväl genom sin begåvning och sitt originella sätt slagit an
på Alströmers kommissionär, framgår av ett tidigare brev. Lidner
— skriver han där — hade väl genom ungdoms yrsel missbrukat
sina naturgåvor, »men att fela är mänskligt. Genom bättring bör
allt glömmas. Han har nu lärt känna världen under sin sista
kondition» — man tycker sig här höra Lidners egna ord till Pahl.
Lidners första dramer.
I slutet av mars 1779 lämnade han Stralsund, passerade Rostock
och var redan den 10 april i Stockholm, där han tog in på källaren
Stjärnan såsom »magister Lidner från Rostock». Magistertiteln
behöll han också senare, men den var fullkomligt självfabricerad, ty
i Rostock kan han endast hava vistats några få dagar, och där fanns
för tillfället icke något universitet — vilket Lidner tyckes hava
förbisett — utan detta var då flyttat till Bützow. Emellertid hade han
efter dessa äventyr kommit till Stockholm, visserligen utan några
pengar, men icke utan någorlunda grundade förhoppningar. Ty
under sin Tysklandsvistelse hade han icke varit overksam, och hans
val av ämnen röjer en världsklokhet, för vilken man eljest kunnat
tro honom främmande. För det första hade han skrivit en samling
fabler, som han tänkte dedicera till den då alldeles nyfödde
kronprinsen, och dessa gav han verkligen ut av trycket på sommaren
1779. I jämförelse med hans dikter från tiden i Göteborg och
Lund röja de en betydligt ökad formtalang, ehuru det specifikt
Lidnerska skaldelynnet här ännu ej kommer fram; snarare är det
en begåvad lärjunge till Creutz, man tycker sig höra i den
melodiskt smältande versen, särskilt i den bästa dikten: Turturduvan.
De flesta fablerna äro dock blott bearbetningar från tyskan och
franskan. Den säkraste vägen till Gustav III:s ynnest var emellertid
att skriva operor, och redan i januari 1779 berättade han för
Alströmer, att han författat »en operett och några musikaliska dramer,
som jag själv vill föra med mig till Stockholm» — i oktober
föregående år talar han t. o. m. om »tre teaterstycken», som då voro
färdiga. Ett av dessa var med säkerhet Gustaf Adolphs seger öfver
sig sjelf, skådespel i tre öpningar, och operetten var med all
sannolikhet Milot och Eloisa, som av stilen att döma torde vara hans
äldsta dramatiska försök. Stycket äger redan några för Lidner
karakteristiska drag, men planen är ytterst pueril, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0471.html
