Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synpunkt. Men en sak kan man icke förneka: på sitt sätt var han
en genomförd personlighet, typen för ett geni, sådant som den unga
generationen på 1780-talet föreställde sig det. Anekdoterna, som
spunnits om hans excentriska personlighet, återverkade ock på
allmänhetens uppfattning av hans diktkonst och gåvo denna en
ökad dragningskraft. Kellgren observerade detta, sambandet mellan
hans liv och hans diktning: »Tror du ej, sade jag åt Clewberg, att
Lidner hade blivit en stor poet, om han ej varit så liderlig? Jag
tror tvärtom, svarade han mig, att om Lidner ej varit liderlig, hade
han ej gjort minsta sensation.» Och denna anmärkning frapperade
Kellgren genom sin sanning. Ingen kunde vara mera »oregelbunden»
än Lidner. Han visste det, och han höll på det. När han låg på
bondlandet i närheten av Norrköping, skrev han i ett brev: »Roligt
är, att de härute hålla mig över allt för galen. Flera hava sagt det
åt gumman.» Och så berättar han en historia om sin originalitet,
vari han tydligen såg ett slags adelsbrev för ett verkligt snille.
Denna originalitet var emellertid icke spelad, utan var verkligen
äkta. Och hans betydelse som skald ligger till en väsentlig del
däri, att han i sin dikt kunde giva denna personlighet. Thorild
var den nya riktningens store prosaist, Lidner var dess store poet,
med vilken subjektivismen bröt igenom inom vår poesi. Det är
han — skriver Lamm i sin karakteristik — »som deklamerar,
känner och handlar i sina hjältars och hjältinnors gestalter. Det är
han, som skuldlös krossas av blixten i Spastara, det är hans dom,
som avkunnas i Yttersta domen. Hans dikt besjunger hans eget
skeppsbrott; den är en mäktig gravsång över honom själv». Det
var därför han så kraftigt slog an på sin samtid, och för det unga
släktet var han nog den store skalden, större än Kellgren, ty han
kom med det nya känsloevangelium, som vid sekelskiftet skulle
bliva tidens credo. Och till sist bådade han, kraftigare än andra,
framtiden, såväl den religiösa rörelse, som sedan uppstod, som ock
romantiken. Han är — för att åter citera Lamm — »född
romantiker, hans dikt är romantisk till sitt innersta väsen. Den är det
genom sin hänsynslösa subjektivism och genom sin oförmåga av
psykologisk realism; den är det, därför att den skyr verkligheten
och trives bäst i fantasiens rymder; den är det också, därför att
den hämtar mer näring ur böckerna än ur livet. Också i formen
är den delvis romantisk genom sitt intima samband med musiken,
genom sin förkärlek för de obestämda, stämningsrika uttrycken.»
Den stackars Lidner efterlämnade således vida mer än
boupptekningen antyder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
