Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnena och intet till ögat. Man var förundrad att där se baletter,
icke analoga till pjäsen, att se dubbla intressen, att se alla teaterns
yppersta regler vanvårdade, att höra aktörer endast sjunga och icke
giva någon omsorg att med sitt spel utmärka sina passioner. Vem
skulle man följa av
dessa teatrar, som
ännu dela hela
Europas omdömen? Man
skulle förena det
lysande av den franska
operan med det
intagande av den
italienska.» I musiken
skulle man ansluta sig
till italienarna, i
balett och dekorationer
till fransmännen — en
utväg, som väl nästan
nödvändiggjordes
därav, att den ende
användbare
kompositören var en italienare,
Uttini, och
balettmästaren en fransman,
Gallodier. Med ett
ord — slutar
Ehrensvärd — »man skulle
söka förnöja en
italiensk hörsel och en
fransysk syn». De äldsta operorna voro också mytologiska — Thetis
och Pelée, Acis och Galathea, Orpheus och Eurydice — och det,
som nog mest slog an på publiken, var dekorationer, teatermaskineri
och baletter; vad musiken beträffar, tyckes man nästan hava
föredragit Uttini framför Gluck. Denna smak var även Gustav III:s.
Han var icke musikalisk, och operan tilltalade honom mest, därför
att här kunde utvecklas en teatralisk pomp, till vilken det egentliga
dramat ej erbjöd några motstycken. För att finna detta, behöver
man blott läsa hertiginnan Charlottes dagbok rörande de
festligheter, som gåvos vid hovet.
 |
| Carl Stenborg. Oljemålning av Ulrica Pasch. Kungl. Teatern. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
