Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEOPOLD
Inledning.
Läsaren erinrar sig måhända de inspirerade ord, med
vilka Kellgren avslutade sina anmärkningar till Man
äger ej snille för det man är galen. Unge författare
— skriver han — vill du veta, om din kallelse är sann
eller icke? Lägg handen på ditt hjärta. »Ser du blott
med ett åtlöje dina likars dårskap? Med förakt deras laster? Med
ömkan deras olyckor? Den håg du känner att utmärka dig av
talanger, vad har den till föremål? Månn’ en titel, en prydnad, ett
anseende över hopen, en bekvämligare levnad? Månn’ hovgunst och
sällskapslov?» Då är det icke dig, som snillet kallar att tala till
folket. »Försök ej att höja dig över medelmåttans krets. Bliv täck,
oförvitlig, en man av god ton. Ditt namn, om det lever, skall dö
med dig.»
Det kan ej nekas, att denna karakteristik i mycket träffar in på
Leopold. Denne var »täck, oförvitlig, en man av god ton», men
han saknade den eld, som gjorde Kellgren till den svenska
upplysningens störste skald; ehuru under hela sitt liv invecklad i
polemik, blev denna polemik aldrig en kamp för idéer, utan nästan
alltid personlig, han saknade det stora snillets särmärke, originalitet
och förmåga av utveckling, han bröt inga nya vägar, utan blev
snarare en blytyngd, som hindrade uppkomsten av det nya.
Likväl var han en verkligt stor begåvning, nog den mest bildade och
beläste av gustavianerna, visserligen icke någon tänkare, men
betydligt mera »filosof» än de andre, han hade en stor formtalang
både såsom versifikatör och prosaist, och när han kunde låta bli
att svarva artigheter, ägde han, särskilt i sina brev, en maliciös
kvickhet, som erinrar om Voltaires. Såsom karaktär hade han
sina goda sidor, ehuru dessa skymdes av andra mindre tilltalande.
Få hava ägt en mjukare rygg än Leopold, och den livsmaxim,
som han i Predikaren uppställer, kan näppeligen sägas vara
upphöjd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0601.html
